.

Jag är så arg! Det riktigt kokar om mig och jag skriker, gapar och stampar i golvet! Jag vill kasta saker omkring mig. Jag är irriterad och sur och är på det humöret att jag vill såra folk, riktigt mycket, få dem att gråta och må dåligt, jag vill gråta och må dåligt och jag vill hata och bli hatad! Nu är inte livet så himla bra som jag trodde att det var. En vecka är alldeles för kort tid för att kunna samla tankar och kunna förstå vad det är man håller på med. Jag är oorganiserad, impulsiv och naiv och ja nu har det slått tillbaka på mig! MIn shashashalande uppe bland molen är över och jag har fallit till marken och det gick fort. Min mysiga idylliska verklighet var en fantasi och nu ser jag vad det egentligen är: en värld lika mörk och deprimerande och patetisk som den alltid har varit! Jag vill inte att det alltid ska bli såhär, när fan Gud kan jag få vara lycklig? När säg mig det När ska detta livet äntligen vara värt att leva? För nu är det bara en fet misär och tillvaror är så tryckt att jag inte kan andas. Jag hatar dig, jag hatar mig själv och jag hatar det jävla projektarbetet! Jag kan inte få ord på mina känslor och det gör mig lika frustrerad som det jag försöker sätta känslor på.

Dessutom så befinner du dig flera mil bort och jag saknar dig massor