.

shit, det är fem dagar kvar nu ju. Jag är så fett nervös att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Allt eller inget kan gå fel och det kan bli den bästa och sämsta tiden i mitt liv. Det är just det med ovissheten som är problemet. Att bege sig på okänd mark och utan att evta sina förutsättningar, ja det är konstigt.

Nu börjar nervositeten komma krypande och jag har börjat att släppa livet här hemma. Det började igår med hejdåhänget och sen så går det gradvis. Jag vet att jag inte kan vara fast här hemma liksom och det finns inget jag kan eller vill göra åt det, men det påverkar mig ändå. Fortfarande ett tag till.

Imorgon så börjar sista veckan i Sverige och den börjas med att jobba 4 timmar till. men jag har redan fått  löneförhöjning idag. Jag och mammsen var på bilbingo och morsan vann inget mindre än 10 000 och 3 av dme fick jag bara sådär. Det var trevligt för jag behöver pengarna sen.

Men veckan bjuder på mer än bara jobb. Jag ska till Malmö på torsdag, fika på onsdag och fredag, packa på tisdag och lördag och vara allmänt sentimental emellanåt. Det känns konstigt och bra på samma gång. Och det kommer kännas bra när jag väl kommer ner och inte kan göra ett skit åt vad som händer någon annanstans utan bara tänka på mig och mitt välbefinnande.

 Ingenting som vi gör är tabu, inget stoppar oss nu