.

Utdrag från hermtentan

Kritik mot Locke som utger sig för att var empirist kommer av senare filosofer då en äkta empirist menar att allt kommer från sina egna observationer av verkligheten och att det inte finns någon grund. Locke skiljer sig till exempel från Hume då Locke menar att objekt har en viss egenskap, som en Blueprint där vissa egenskaper ändå finns. Jag menar att detta inte är sant eller hållbart om man ska följa Lockes teori. Om ett objekt har vissa primära egenskaper är det omöjligt att veta vilka det är då vi uppfattar ett objekt med våra sinnen. Om våra sinnen inte är tillförlitliga så kan vi ju inte lita på hur ett objekt verkligen ser ut. Locke menar att man kan lita på exempelvis ett objekts form och utsträckning då detta är saker som kräver att man jämför och mäter, men färg och smak är något vi själva lägger grunden för. Om det verkligen är så är frågan varför olika människor fortfarande kan ha olika uppfattning om storlek och form beroende på olika omständigheter. Om det hade funnits en person utan sinnen, hade det betytt att ett visst objekt inte existerat för man varken kan se eller känna det, smaka eller lukta? Kan olika objekt finnas för en person men inte för en annan? Då kräver det att det finns en självklar sanning att det finns eller en överenskommelse mellan andra att det finns. Detta säger inte Locke något om och jag anser att det är en brist. Locke menar att smak och lukt är sekundära egenskaper som litar på erfarenhet och minne och eftersom att vi uppfattar det olika mellan olika personer så kan man inte lita på det och det finns inte i objektet. Jag tycker att det är fel att utesluta dessa sekundära egenskaper från objektet eftersom att jag anser att dessa sinnesintryck måste ha en grund i objektet och också finnas i objektet. Även om vi tycker att det smakar olika och luktar olika så måste objektet ha en grundsmak, en grundfärg och lukt som finns i början. Något som i grunden utsöndras men kan uppfattas olika. Denna grundegenskap är något som existerar från början och är ingenting vi kan ta bort från objektet. Om man tar bort allting så finns ingenting kvar och man kan inte uppfatta något som inte finns. Därför så borde objektets idé finnas enbart i objektet.

Jag håller med om att själen kan ses som en tom tavla där erfarenheter och intryck formar oss men jag tycker inte man kan utesluta att det finns grundläggande egenskaper hos en människa från början. Etik och moral är något som jag tror vi föds med men däremot fördjupar vi kunskaperna och tillämpningen av dessa beroende på hur vi hanterar olika situationer i livet. Jag tror inte att dessa egenskaper kan utvecklas enbart genom att observera verkligheten utan ett såkallat samvete och förstånd måste vi ha i oss. Detta medför också att vi redan från födseln måste ha en känsla, en kunskap om rätt och fel. Genom överlevnadsinstinkter hos ett barn kan man observera vissa beteenden om vad som är rätt sätt för att överleva, och hur man når dessa behov. Hur kan man redan från födseln baserat enbart från erfarenheter veta hur man ska göra för att överleva? Hur kan ett barn veta vad som är rätt och fel enbart för att dennes mamma har sagt så? Det måste finnas en förståelse för fenomenet redan från början, som man handlar utifrån och kan tänka sig olika slutsatser och konsekvenser utifrån situationen och därför menar jag att vår själ kanske är en tavla men vi har försetts med en ram med baskunskaper och ett förnuft som utvecklas och förstärks när vi själva utvecklas genom att dels studera världen utanför men också genom att studera oss själva och våra tankar. Jag ser mig själv som en rationell empirist.