är man inte samma människa ändå?
Man valde att gå ur UNF med anledningen att jag behövde lite fokus. Komma bort från allt ansvar och se det från ett annat perspektiv så man kunde se lite tdyligare vart energin fanns att hämta och återigen kunna prioritera. Det kändes också bra under tiden. och jag ska väl inte sticka under stolen med att jag faktiskt har smakat en och annan öl på en fest efter det, och jag har även blivit mer och mindre berusad av både alkohol och feststämmning. Det skäms jag inte för heller för den delen, för det kändes bra för stunden.
Men inte fan är jag en sämre människa för det. Herregud?! Har du hört talas om inbördes beundran? Jag är den samme som innan fast jag har valt att göra något annat men ska man då få i ansiktet att man helt plötsligt inte är värd ett skit? "du valde att gå ur, nu får du vara utesluten ur vår lilla grupp" Och att jag inte ens kan umgås med samma människor för jag inte delar deras värderingar. Man väljer sina kompisar? jo visst det gör man men det gör man på mer än att de har ett visst ställningstagande. Betyder det också att det är jag som är problemet och om man är en del av lösningen får man inte umgås med problemet? Jag tänker fråga också, vad kan hända om jag återigen känner ett sug för att vara med i UNF och jag också har hittat ett fundament som jag kan tro helt och hållet på? Är jag välkommen då? eller är jag en så stor svikare och förrädare att man inte kan komma tillbaka? Är det så man fungerar så är det ju pinsamt. Det är ju knappast moget eller hur. För jag tror att jag en dag vill komma tillbaka och kämpa för detta, jag vet egentligen redan nu att det är där jag hör hemma och ölen kan jag helt ärligt vara utan men om det som väntar när man vill komma tillbaka inte är ett vänligt leende och kanske ett välkommen så känner inte jag att det är så trevligt. Jag tänker knappast vara någon andra handens medlem som det går skitsnack om och som inte är med i gänget. Om du inte vill umgås med mig så visst, that's fine, men inte fan ska det vara för att jag inte är med i UNF längre, då måste det finnas en annan anledning och den skulle jag gärna vela höra innan du dömer mig.
Nu så är det år i Barcelona som gäller. Jag är redo nu. Riktigt jävla redo, för där är jag bortkopplad från allt jävla skitsnack och bullshit som händer här omkring. Jag slipper höra på patetiska idioter och jag slipper jobba i en korvkiosk. Dessutom slipper jag allt annat som har klibbat sig fast på mig och som vägrar släppa taget. Nu vill jag börja packa och komma iväg starta mitt nya liv och våga vara, våga leva. Nykter eller inte, det kvittar: det är dags att finna sig själv. Bestämde att jag ska åka till Malmö och ta flyget från Köpenhamn istället, billigare och bättre för mig. Dessutom åker jag en dag senare så nu har man ännu mer tid att spendera lite quality-time "last minute" med magnus
Jag ska byta telefonnummer också så om du vill ha det nya så kan du ju fråga
Det har hänt bra saker idag med, mycket bra saker
mer säger jag inte för jag vill inte förstöra
det fina som håller på att hända
We can dance all night baby, it's easy
just lay all your love on me
Självklart är man välkommen tillbaka i UNF, däremot är det ju ganska förståligt att människor som du har lärt känna genom UNF känner sig svikna när du bestämmer dig för att gå ut för att "finna dig själv". Att börja dricka, även om man bara dricker lite kommer självklart ses som ett svek från kamrater inom UNF eftersom det antagligen är nykterheten som har fört er samman.
Det är synd att det inte fanns mer än bara nykterhet gemensamt då egentligen. Dessutom så behöver man prioritera ibland och för stunden kändes det bättre för mig att kunna ta avstånd från det som har tagit så mycket tid när det fanns andra saker som man hade sållat bort och som faktikst också behövs i livet. Då är det bra att ta ett steg tillbaka och få en helhetsbild och kunna rätta till problemen som finns innan det är försent.
Grejen är ju att man inte behöver börja supa för att gå ur UNF men ändå valde du den vägen vilket visar på vissa karaktärsbrister. Om du nu anser att alkohol är en sån sak som behövs i livet är jag förvånad att du överhuvudtaget har varit med i en sådan organisation som UNF
Kära UNFare vilken väg syftar du på då? Jag har varken börjat supa eller anser att det är något som behövs i mitt. Däremot så har jag druckit alkohol ja, vid ett antal tillfällen men aldrig riktigt förstått grejen med det hela. Jag behöver inte förklara mina anledningar varför jag har druckit men jag har det, och då anser jag att om man vill "testa" eller vad man nu vill kalla det är det bättre att gå ur temporärt. et tycker jag visar ärlighet och respekt för den organisation man var medlem i och dess medlemmar.
Vart var ärligheten och din respekt när du inte pratade med dina vänner om hur du kände? Kanske hade det varit ett alternativ att fråga dem, säga hur det va och hur du mådde. Det är nog det första steget mot ärlighet och respekt skulle jag vilja påstå. Jag tror också att om du någon gång i framtiden skulle vilja gå med i UNF så är det nog inga problem, mer än att du får jobba hårt för förtroende vilket är så det fungerar överallt. UNF är en demokratiskt och solidarisk org, UNF är ingen sekt som stöter ut andra utan det är folket i rörelsen som gör det i så fall och det har ingen koppling till UNF utan snarare kopplingen till varje enskild individ som vill och är din vän.
Men magnus, ifall du nu vill att människor skall ta dig på allvar. Borde du kanske se, att även om UNF är en öppen och demokratisk organisation, är den samtidigt en politisk organisation. Ifall man tidigare har varit medlem och dessutom Ordförande i ett distrikt. Kanke, bara kanske de som fortfarnade klarar av att ta detta 'tunga' ställningstagande, kan bli lite irriterade när nu du väljer att svika dina ideal och bli en del av problemet.
'Ärlighet och respekt' var du där när jag tog beslutet? Jag meddelade min styrelse vad jag kände och om dem tyckte att jag kunde ta chansen och spendera ett år i barcelona. Jag har aldrig ljugit för min styrelse och hoppas inte heller att de har ljugit för mig. Jag fick det stödet av styrelsen och det var också dem jag först meddelade att jag skulle gå ur, men inte förrän styrelsen var redo att gå vidare.
Att inneha rollen som do var i sin helhet det bästa jag någonsin har gjort i mitt liv. Jag kunde agera ur en politisk synvinkel och arbeta med frågor som berörde mig och folk jag bryr mig om. Men att jag har haft den positionen innebär inte att man är som alla andra och saker blir fel, i mitt fall blev det mesta fel vid samma tidpunkt och jag kunde eller ville inte agera utifrån det bästa jag kunde. Därför blev DO rollen "tung" och för mig handlade det inte om att klara av eller inte utan det handlade om att göra sitt bästa och föratt kunna göra det så kände jag, personligen, att för att prestera mitt bästa när det kommer till UNf men också allt annat behöver jag veta vad jag vill. Därav att jag bröt och försökte finna min plats i livet.
Jag ger en eloge till alla ni som klarar av att veta vilka ni är och vad ni vill och kan stå fast fast i det vid alla lägen. Jag var tyvärr kanske inte lika stark som ni och jag har gjort misstag i livet, före min tid i UNF och efter min tid i UNF.
För de medlemmar och vänner som känner sig svikna av mig så är jag inte död, jag går fortfarande att prata med, som människa eller som vän, det jag blev irriterad över var att jag i vissas ögon inte ens var det.
