.

Jag känner mig arg. Det bubblar liksom inom mig och jag fräser åt alla idag. Jag vet inte vad som är fel, jag vet inte varför jag känner såhär. Jag vet inse ens om jag bord ekänna mig som jag gör men jag gör det. Kanske är jag besviken eller ledsen eller nånting men det är ju inte bra. Jag sitter här uppe på övervåningen och bara retar upp mig på småsaker. men försök magnus att tänka positivt, livet blir bättre då.

Jag har gått en promenad idag, tillsammans med the one and only jennie!  Det var jätte skönt med frisk luft och när man kliver runt bland stenar och myror tillsammans med en av sina bästa vänner kan livet inte vara bättre. Jo det kan det föresten, det vet jag att det kan. Men det kommer att ordnas så snart som möjligt om jag hade fått bestämma.

Det är roligt egentligen, hur jag och jennie fungerar ihop. Vi beter oss som om vi har vart gifta i 100 år och vi trivs med den situationen. Okej, vi kan vara lite elaka ibland, som igår när jag sa att jag också såg förjävlig ut men oftast skrattar vi åt det iaf. Dessutom så tror liksom alla att vi är tillsammans - vilket vi inte är och kommer aldrig bli men vi har liksom vant oss nu, och bryr oss inte heller för den delen. Och det är skönt att man har någon som man kan lite på fullt ut, och en människa som känner mig mer än vad jag känner mig själv.