.

Jag sitter utomhus, barfota och njuter av solen och njuter av våren/sommaten/ men värmen framförallt. Helt underbart med solsken och jag längtar tills i helgen då man kan sitta och käka glass på bryggan med underbara människor. Jag längtar tills imorgon, då jag ska sätta mig ute direkt och njuta av solen och plugga och bara vara. Det är fantastiskt och man måste njuta annars så blir man sur. Livet skulle nästintill vara perfekt. Nej jag ändrar mig, det är nästintill perfekt. Så nära som det går att nå perfektion i lilla vargön. men det blir kallt när solen går ner fortfarande, det är inte den långvariga värmen än, men när den kommer: då ska njuta ordentligt.

Det går upp och det går ner, bergochdalbana så långt man ser. Ibland får man till det så det låter så poetiskt som man kan.

Jag ska börja med min nya blogg också. I fyra dagar så ska jag leka marxist! Jag vet inte hur det kommer gå egentligen, men jag ska försöka. Kankse det är det jag saknar i mitt liv? Jag vet inte, men vi får se. Jag ska iaf försöka vara titalt inne i en ideologi och skriva ner mina reflektioner utifrån det. Och jag tänkte börja nästa vecka med mitt lilla "miniprojekt" med att läsa in mig ordentligt på Marxismen, Det ska bli ganska kul faktikst. Krossa kapitalismen mina vänner!

Jag ska skriva en sak till sedan ska jag gå in, för nu börjar det bli kallt här ute. Solen har gått ner över träden och skuggorna har krupit närmare. Inte mysigt alls, även om jag är helt varm inombords. Men gareth har kommit tillbaka till skolan och det är jag glad över! Han är en bra lärare.

Hur vet man att det man känner är på riktigt?