.

Nu sitter jag på tåget hem Jag har lånat Johans bredband och sitter och försöker få kontakt med den normala världen igen. UNF i all sin ära men jag tycker inte om det idag. Det känns som jag har spenderat en helg helt utan mening och utan något som jag inte kunde vara utan. Jag är inte pepp för fem öre utan snarare mer opepp. Och mer opepp för allt. Jag som förut varit så exalterad för att snart så ska jag flytta och snart ska jag vara vuxen och snart, snart så kommer min värld vara det den borde vara är som bortblåst. Allt jag trodde på är en jävla lögn. Jag vill ingenting längre. Jag bara kräks på skiten, på universitetet, på karlstad, på UNF, på skolan, på allt. Idag är en spydag. Jag tänker spy spy spy, för det får man när man har en konstig känsla i magen och känner sig död, och att allt vore bättre utan en.

Tänk vad kul det vore att tacka nej till sin eventuella universitetsplats, ta sina ihoptjänade pengar, en ryggsäck och dra till Spanien för att starta ett helt nytt liv? Bli någon helt annan, någon som ingen visste fanns? För om jag ska vara ärlig, finns det ingenting som håller mig kvar där jag är nu och det är inget som lockar med mig med den väg jag valt. Så varför fortsätter jag? Jo därför jag vill ha en trygghet, något som jag kan falla tillbaka på. Sådan är jag, jag har stakat ut min väg och jag kommer fortsätta gå, även när det känns fel för kanske, men bara kanske, så kommer allt bli lite ljusare. Karlstad är inte så litet och något måste ju vara bra eller hur? :-) (jag hatar att vara optimistisk när jag egentligen är det bara för att jag måste göra världen lite bättre)

Jag pratde med gud förut, jag har inte gjort det på länge och mestadels var det bara jag som pratade. Gud är bra på att lyssna. Han skänker lugn och vet vad jag känner och känner samma sak. Det känns bra att ha Gud nära i mitt liv. Det är inte ofta jag känner behovet av Guds närhet och skjuter ofta bort honom, tänker på annat och ler för världen. Men när man inte vet varför man ler så är det bra att ha Gud nära sig som kan skänka lite insikt. Jag får släppa Gud lite närmare inpå livet oftare, om inte hela tiden.

Nu så känns det lite bättre, när jag återigen får skriva av mig lite, om mina tankar. Eller bättre, det känns rätt att få slänga ut sig saker som man behöver. Jag orkar liksom inte bry mig om andra längre. Jag kommer göra det ändå, men jag vet inte vad det finns för mening? Kommer du på en så kan du ju gärna säga det för just nu så orkar jag inte vara positiv.