.

YES jag klarade det! det är värt stående ovationer från alla som känner mig, och från alla andra med. Jag vaknade i tid, hittade till rätt sal och var med om min första föreläsning på Karlstads Universitet. Nu har det börjat sådär påriktigt. Och om 6 timmar så ska alla polkandare mötas utanför huvudingången med ett lakan och nollningen kan ta fart och mina första trevande steg med dem som ska bli min familj börjar ordentligt. Jag räknar inte denna förmiddagen sådär eftersom alla var supernervösa och väldigt reserverade, det var alltså inte bara jag som var den enda personen som blir extremt blyg i början av mötet med andra människor - det tyckte jag var skönt.

Igårkväll så var det födelesdagsfirande på min korridor. Min granne fyllde 23 och det bjöds på tårta och saft. Ett sjukt bra tillfälle att snacka lite med de andra som bor där och jag kan nu konstatera att jag bor i en internationell korridor tillsammans med 5 iranier, 1 fransyska, 1 tyska, 1 kanadensare och 4 svenskar. Det kan finnas fler som jag inte sett, och någon siffra kan vara fel också, jag pratade inte riktig med alla igår. Men jag är i rätt rikting i alla fall.

Karlstad i sig är en mycket fin stad, det tycker jag verkligen. det enda jag är trött på är att det är långt till konsum och det innebär motion något som inte uppskattas direkt... men man biter tag i det sura äpplet och promenerar, igår had ejag inget annat val då toapappret var slut.

Föreläsningen som jag hade idag var lite av introduktion och jag är sjukt exalterad, politiska teorier och idéer är något som jag blir sådär smått pirrig i magen av och professorn/läraren (vad är skillnaden) som vi kommer ha i dessa 2 första delkurserna verkar vara en såndär som jag kommer bli när jag är i den åldern, sympatisk småvirrig och oerhört engagerad, det gör mig ännu gladare, det gör det!

Ikväll blir det nöjesfabriken och studiestödet har kommit, vilken tur jag har
dessutom skiner solen :-)