Årskrönika för 2010
Året började inte så värst bra, egentligen inte alls. Jag var, som kanske alltid, en aning bitter och valde därav mina nyårslöften till parollen: man lever bara en gång. En gång för alla skulle jag, Magnus Heimdahl, ta tag i mitt egna liv, våga göra de saker jag bara drömmer om och ta stegen ut även om jag ibland inte skulle våga. Jag skulle vara orädd, stå upp för mina egna visioner och drömmar och gå rakryggad under året för att vara en snyggare, bättre och med ett större självförtroende än andra gånger. Och förhoppningsvis skulle jag inte vara lika bitter som där då jag formade mitt valspråk för 2010.
Lyckades jag? Jag låter er bestämma det. Det här är i alla fall mitt 2010.
Ur plånbokssyfte så kan man säga att det där med förskjuten konsumtion (sparande) har vart nästintill obefintligt. Som student kanske det inte är så konstigt då man i princip lever på minus varje månadsslut. Jag kan ändå säga att trots att jag levt fattigt har jag levt ett rikt liv.
Man lever bara en gång sa jag när jag beställde min tredje tatuering och den blev verklighet den 10 mars. Och som de tidigare gångerna är känslan av att göra en till omgående slående, och suget har bara ökat sen dess. Förvandlingarna har annars fortsatt under året och jag har hunnit med en flytt från campus, blivit husse till Svea och 4 kattungar och en helkroppsförändring stilmässigt. Nya glasögon, ny frisyr, ny klädstil och förhoppningsvis en bättre kropp har hunnits med under året. Träningen kom i alla fall igång på allvar och jag tränade som få och kunde innan sommaren ana en efterlängtad slimmad mage.
Men man lever bara en gång sa jag och har trots allt inte dratt ner på varken torsdagsfikat, söndagsfikat eller fikat i allmännhet. Inte heller alkoholen har det gått någon nöd på vilket också har bidragit till att resultaten på träningen fått vänta eller stanna helt.
Mina ups and downs, har kommit. Och gått. Värst var väl med nationalekonomin där självförtroendet fick sig en sån törn och där jag inte hämtat mig än, mestadels för att Nationalekonomin inte är över än. Omtentor kan vara ett rent helvete och jag var på väg att säga hej då, tack och amen - för gott när jag inte heller klarade den globala ekonomin på första försöket. Men det har gått bättre, och univeristetsvärlden är inte hemsk eller brutal, jag har kommit till insikt och förståelse att utbilding är viktigt, det är en investering och man måste satsa för att vinna. Retoriken är ett strålande exempel på hur lite engagemang och vilja får en att blomstra.
Engagemanget har varit en viktig del av mitt jag även i år och kommer förmodligen alltid vara det, det är en del av mig och kanske den del som är helt klart bäst, eller den egenskap som lyser starkast. Jag blev ordförande för utbildningsföreningen SVIK och haft ett spännande verksamhetsår, som än inte är slut. Kompetensutveckling är något viktigt för att man ska känna att man lever, och vi har tillsammans fångat dagar och skapat våra egna drömmars verklighet.
Valvakeveckan är kronjuvelen på året. Ja kanske inte ur resultatssynpunkt, med besvikelser och ren ilska. Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen känns fortfarande ganska ont. Likaså gör att miljöpartiet visat en annan sida än den jag tror på. Dock så har mitt politiska engagemang på riktigt börjat i år och det är kanske tack vare detta som jag fick tummen ur och lovade mig själv att skapa en förändring. 2014 kommer vi se vad som händer. Jag är bra bit på väg tycker jag, och jag har trots allt ätit middag med talmannen och gett Nyamko Sabuni en dansbandsskiva, så det så.
Jag har faktiskt börjat jobba. Det kan man verkligen kalla att leva en gång och våga chansa. För det var vad jag gjorde den dagen i slutet på terminen då jag blev lockad, intresserad och sedan sökte posten som organisationsutvecklare för Karlstad Studentkår. Som jag också fick. Ut i det okända, lära av sina misstag och göra något annat, det låter spännande och är spännande men oerhört svårt. Jag har nog aldrig varit så tacksam över det som UNF gav mig när jag var yngre och att själv förstå att man fortfarande är ganska ung, och inte vet allt utan är tvungen att ta reda på det under vägen, det är det som är kicken i att våga chansa. För vad kan egentligen gå fel, jag är på okänd mark och jag gillar det.
Jag har nog försökt vara lite av en äventyrare detta året. Alicanteresan är ett bevis på det. Tre veckor som förändrat mitt liv. Kanske inte så mycket på utsidan som på insidan. För det var där jag fick ta min ryggsäck och bege mig ut och forska lite i mig själv. För vad gör man när man släpper allt och gör något annat för en stund, jo man lever på riktigt och jag vet, efter tinto de verano, mojitos, sol och värme vad jag klarar av och vad som är bra för mig.
Äventyren fortsatte året. Kanske inte på samma sätt, men jag och mamma åkte till Edingburgh, jag har uppelvt andra kulturer och gjort saker som man kanske inte alltid ska göra. Två veckors konstant festande samtidigt som man ska ta hand om 90 nya personer och dessutom ska jobba är en ekvation som inte brukar gå ihop, men det gjorde den faktiskt, ganska bra om jag får säga det själv.
Min tillbakablick på 2010 slutar här, jag har helt enkelt inte tid med att skriva mer och ni har inte lust att läsa mer. Jag är tacksam över detta året och jag är tacksam över alla er som delat det med mig. God fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År. Livet är fan underbart ibland!
Lyckades jag? Jag låter er bestämma det. Det här är i alla fall mitt 2010.
Ur plånbokssyfte så kan man säga att det där med förskjuten konsumtion (sparande) har vart nästintill obefintligt. Som student kanske det inte är så konstigt då man i princip lever på minus varje månadsslut. Jag kan ändå säga att trots att jag levt fattigt har jag levt ett rikt liv.
Man lever bara en gång sa jag när jag beställde min tredje tatuering och den blev verklighet den 10 mars. Och som de tidigare gångerna är känslan av att göra en till omgående slående, och suget har bara ökat sen dess. Förvandlingarna har annars fortsatt under året och jag har hunnit med en flytt från campus, blivit husse till Svea och 4 kattungar och en helkroppsförändring stilmässigt. Nya glasögon, ny frisyr, ny klädstil och förhoppningsvis en bättre kropp har hunnits med under året. Träningen kom i alla fall igång på allvar och jag tränade som få och kunde innan sommaren ana en efterlängtad slimmad mage.
Men man lever bara en gång sa jag och har trots allt inte dratt ner på varken torsdagsfikat, söndagsfikat eller fikat i allmännhet. Inte heller alkoholen har det gått någon nöd på vilket också har bidragit till att resultaten på träningen fått vänta eller stanna helt.
Mina ups and downs, har kommit. Och gått. Värst var väl med nationalekonomin där självförtroendet fick sig en sån törn och där jag inte hämtat mig än, mestadels för att Nationalekonomin inte är över än. Omtentor kan vara ett rent helvete och jag var på väg att säga hej då, tack och amen - för gott när jag inte heller klarade den globala ekonomin på första försöket. Men det har gått bättre, och univeristetsvärlden är inte hemsk eller brutal, jag har kommit till insikt och förståelse att utbilding är viktigt, det är en investering och man måste satsa för att vinna. Retoriken är ett strålande exempel på hur lite engagemang och vilja får en att blomstra.
Engagemanget har varit en viktig del av mitt jag även i år och kommer förmodligen alltid vara det, det är en del av mig och kanske den del som är helt klart bäst, eller den egenskap som lyser starkast. Jag blev ordförande för utbildningsföreningen SVIK och haft ett spännande verksamhetsår, som än inte är slut. Kompetensutveckling är något viktigt för att man ska känna att man lever, och vi har tillsammans fångat dagar och skapat våra egna drömmars verklighet.
Valvakeveckan är kronjuvelen på året. Ja kanske inte ur resultatssynpunkt, med besvikelser och ren ilska. Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen känns fortfarande ganska ont. Likaså gör att miljöpartiet visat en annan sida än den jag tror på. Dock så har mitt politiska engagemang på riktigt börjat i år och det är kanske tack vare detta som jag fick tummen ur och lovade mig själv att skapa en förändring. 2014 kommer vi se vad som händer. Jag är bra bit på väg tycker jag, och jag har trots allt ätit middag med talmannen och gett Nyamko Sabuni en dansbandsskiva, så det så.
Jag har faktiskt börjat jobba. Det kan man verkligen kalla att leva en gång och våga chansa. För det var vad jag gjorde den dagen i slutet på terminen då jag blev lockad, intresserad och sedan sökte posten som organisationsutvecklare för Karlstad Studentkår. Som jag också fick. Ut i det okända, lära av sina misstag och göra något annat, det låter spännande och är spännande men oerhört svårt. Jag har nog aldrig varit så tacksam över det som UNF gav mig när jag var yngre och att själv förstå att man fortfarande är ganska ung, och inte vet allt utan är tvungen att ta reda på det under vägen, det är det som är kicken i att våga chansa. För vad kan egentligen gå fel, jag är på okänd mark och jag gillar det.
Jag har nog försökt vara lite av en äventyrare detta året. Alicanteresan är ett bevis på det. Tre veckor som förändrat mitt liv. Kanske inte så mycket på utsidan som på insidan. För det var där jag fick ta min ryggsäck och bege mig ut och forska lite i mig själv. För vad gör man när man släpper allt och gör något annat för en stund, jo man lever på riktigt och jag vet, efter tinto de verano, mojitos, sol och värme vad jag klarar av och vad som är bra för mig.
Äventyren fortsatte året. Kanske inte på samma sätt, men jag och mamma åkte till Edingburgh, jag har uppelvt andra kulturer och gjort saker som man kanske inte alltid ska göra. Två veckors konstant festande samtidigt som man ska ta hand om 90 nya personer och dessutom ska jobba är en ekvation som inte brukar gå ihop, men det gjorde den faktiskt, ganska bra om jag får säga det själv.
Min tillbakablick på 2010 slutar här, jag har helt enkelt inte tid med att skriva mer och ni har inte lust att läsa mer. Jag är tacksam över detta året och jag är tacksam över alla er som delat det med mig. God fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År. Livet är fan underbart ibland!
Kommentarer
Trackback
