.

Jag överdriver inte, jag är inte en överdriven person. jag är lugn och sansad. Lite energisk men absolut inte den som tar saker till sin yttersta spets. Visserligen lite bitter, lite cynisk och när jag inte får mat är jag en mycket sur person. men när det gäller viktiga saker är jag allvarlig, nästintill jobbigt seriös och tar saker som de är. Och jag överreagerar inte i sådana tillfällen.

Nu när det är sagt så vill jag meddela att jag har en liten men dock seriös dödslängtan! Ångest och panik över hur våren kommer att se ut. Jag ser mig själv avsmalnad och stressad, tuggandes på pennor och river mig i håret.

Jag talar om hur introduktionen till nationalekonomin fick mig att känna idag. Det är inget vackert och exalterande över detta. Och jag kännde mig mer och mer som en guldfisk ju mer tiden gick. Vissa ögonblick kämpade jag desperat för att försöka förstå och trodde att jag förstod tills jag drämdes ner på marken igen och till verkligheten och bortkollrandet. Det kommer att bli tufft, det kommer att bli jobbigt, det kommer bli svårt och det kommer bli mycket.

Men trots min längtan till apatiska stunder istället för kunskapskrävande ekonomiföreläsningar så känner jag en gnutta hopp. Jag är stark, jag kommer klara det. With a little help from my friends och med en stor portion självförtroende och optimism ger jag mig in i leken bland ekonomiska termer, variabler och kurvor! Det kommer gå fint! och om inte, så finns det alltid chanser till omtentor.