come what may

look, there is a sunrise even after the darkest of nights

En söndag att året lägga till handlingarna, vad har egentligen hänt i mitt liv? ingenting och ändå rusar dagarna förbi med saker jag fyller dem med. Just nu räknar jag mest ner till nästa vecka, för då sitter jag på flyget ner till vad jag hoppas sommarens äventyr. Och jag hoppas att jag kan glömma dig på riktigt där på planet, det har ju inte funkat än om man säger så. Åh, det är en vecka kvar, det känns så overkligt att jag faktiskt ska iväg till en stad som jag aldrig varit i, själv.

Känns lite som att göra samma sak om igen, men när man tänker efter så gör jag inte alls samma sak. Man måste fånga dagen, våga leva. Live and let live. Känna sig som den man har kapacitet att vara och det gör man inte om man går i samma hjulspår, lite därför jag inte åker tillbaka till barcelona.

Jag är jag, och jag är fantastisk. och visst kan många kalla det dårskap att åka iväg ensam till spanien för några veckor, men många skulle kalla det dårskap att börja på universitetet, söka ett jobb eller tatuera sig, och om man tittar tillbaka så har jag ju gjort alla dessa saker, så för många är jag nog galen.

and the sun sets, even a glourious day comes to an end.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0