.

för ett år sen, i strålande sol, efter  ett antal glas cava satt vi utanför freixenetfabriken. njöt av livet i största allmännhet och jag njöt av sista dagen som tonåring i synnerhet. Hela tillvaron var bekymmersfri och jag älskade verkligen den dagen, för ett år sedan.

Det var också den dagen som jag på riktigt förstod att det var på riktigt, och då, där på perrongen, på kvällen som jag såg hur drömmar hade blivit verklighet. En verklighet som idag är nostalgi. Jag saknar den känslan, jag saknar den dagen. Jag saknar att vara flera hundra mil hemifrån men samtidigt vara så nära man kan vara.

Och idag, ett år senare sitter jag där jag inte trodde jag skulle sitta. Men lycklig. det är jag absolut. Nostalgisk må hända, men vad kan man annars vara, när livet fortsätter.