.

jag tycker det är en aning komiskt.. livet i största allmänhet. Man kan inte riktigt bestämma om man ska skratta eller gråta mestadels av tiden och inte heller vet man vad som är givet eller inte. Hur saker och ting förändras så fort och det räcker med att bara säga A eller göra B så har allt blivit kaos och ordning är ett minne blott. Man kan väl se det som Guds sätt att hindra livet från att bli tråkigt. Eller om det mer handlar om att man ska vara redo för allt och aldrig känna sig för trygg eller för nöjd med hur livet ser ut.

Jag kan bara se till hur detta året har förändrats och hur mycket jag har förändrats samtidigt. Det som jag trodde skulle hända i september förändrades redan i oktober, framtidsplaner förändrades igen och visioner och känslor blev inte alls som man hade trott från början. Och det tycker jag är komiskt. Mycket komiskt, och en aning irriterande, men har äntligen börjat se att det är okej, hanterbart och nog rätt underhållande - lite spännande liksom.

Just nu så går jag på en väg, mot en framtid, och jag trivs. Vi får hoppas att just den här vägen tar mig lite längre. Fast det klart, det är nog samma väg, bara lite olika delar av den som man går på.

Life works in mysterious ways..