.

Idag ska man kasta ut Julen, ja det är väl dags antar jag. Mitt hem att återigen se ut som en 25 årig killes hem och inte en 75 årig tants tomteland.. men det är något fint, med mässingsljusstakar och broderade linnedukar. 

 

Men sen börjar packningen på allvar, bara tre veckor tills vi flyttar nu. Ahh, läskigt.

Gårdagens frustration har bytts ut mot dagens effektivitet. Tänk vad en dag medkaffe, vin och baileys kan göra. Mycket uppenbarligen, jag är nämligen klar med min hemtenta. YEY! Nu är det bara nästa hemtenta som ska in. 

 

Härligt härligt. 

 

Annars då? Måndag... jag hatar måndagar men vem gör inte det. 

Fredagssurheten är borta. Nu är det lördag. Plugga måste jag fortfarande göra, men lite helg får jag ta. Eller väldigt mycket helg kankse. Idag har jag spenderat dagen med att lägga väldigt mycket tid på nostalgi. Tacka gud ibland för internet och vad man kan hitta där. Bland annat gamla SNESspel. 

 

Tystnaden som är i biblioteket är slående. Det är en dag för produktivitet, det är en dag för effektivitet. Trodde jag. Istället är det mer en dag för att dricka kaffe och läsa bloggar och annat. Jag har en hemtenta som ska in på måndag och jag är som jag alltid är när det kommer till deadlines. Alldeles för sen. Men till saken hör att det är en hemtenta på max 8 sidor. MAX. Herregud, jag läser på avancerad nivå, 8 sidor är för tusan en inledning. Av den anledningen så är jag rätt så lugn. En annan bidragande faktor till mitt sinnestillstånd är att det är en hemtena om välfärdspolitik.

 

 

Där känner jag mig ganska hemma. Jag känner mig faktisk väldigt påläst. Jag tror jag har en bra infallsvinkel, jag tror att jag vet vad jag ska skriva om. Jag har böckerna. Så varför ska jag vara oroad att inte bli klar i tid? Nej, exakt, det finns inga anledningar till det. Men det hade samtidigt varit väldigt skönt att vara klar i tid, få helgen fri och faktiskt ha möjligheten till att läsa igenom, dubbelkolla eller skriva om. Hemtentor blir så mycket bättre då, men jag är inte sån, nej jag är en sån som lämnar in 5 minuter innan deadline, då finns det ingen chans att läsa igenom. Det får bli som det blir.

 

Men jag kan i alla fall försöka. Tillbaka till böckerna. Tillbaka till ytterligare en dag i pluggandets tecken.

Ett nytt år, en ny början. Ja varför inte. Det får bli mitt nyårslöfte. Att återigen ge er en inblick i mitt liv, min vardag, i mina tankar och funderingar.

Kul. Det tror jag på i alla fall.

Vad kommer 2014 att leverera? Var ska min resa sluta, och framför allt, var ska den börja någonstans. Vad är målet? 2014 är året för mig i alla fall där fokus ska vara på att hitta ett jobb. Jag börjar känna mig klar med mitt pluggande, med magisterexamen snart i hand och csnlån som börjar sina känns det inte mer än rätt att kunna jobba, arbeta med det jag vill. Det är vad jag hoppas på för 2014. Men jag hoppas också på ett år fyllt av möjligheter, och att våga ta chanser.

2014 är också året då jag lämnar saker, lägenheten bland annat, men också merparten av mitt studentpolitiska engagemang. (som det ser ut nu i alla fall) och hur ska jag klara det? Vad kommer ett samboskap och sökandet efter nya intressen att se ut?

2014 är också året då jag kommer fylla 25 år. Det är ett stort steg, ett stort avstamp, Att bli 25 sätter en del på prov, framför allt i hur man ska förhålla sig till sig själv, nästan vuxen.. eller är jag vuxen på riktigt?

Hur som helst. Välkomna till mitt 2014. Idag börjar vi resan.

 

 

 

Grattis morfar, idag är du 89 år. Jag har känt dig i 23 år.

Och du har varit min idol hela tiden. Jag älskar dig.

 

Vi har haft roliga stunder du och jag morfar och fler ska vi ha.

Den senaste tiden har jag kommit fram till två saker.

1: Jag tycker inte om barn, de gnäller och är väldigt krävande. 4 dagar i streck blir för mycket och jag har behövt en vecka för att återhämta mig. Fast får ju skylla mig själv när jag håller i 9årskalas iklädd krokodildräkt, när jag tvingar med barnen och bada och köra vattenlekar flera timmar och sen avslutar med två dagar på Liseberg.. 

Undrar lite hur det kommer bli när jag har egna barn. Jag hoppas på det bättre.

2: Att ha hund är inget för mig. Inte alls. En helg som hundvakt räckte gott och väl och jag klarar mig bra med mina katter.

Nästa vecka börjar studentlivet igen, ledigheten är slut och jag tror jag är rätt så redo för det. Jag har bunkrat att slippa gå till den gröna skylten på en månad åtminstånde, eller ja.. förhoppningsvis.