Kungamordet väcker tankar
Det dolda våldet är avskyvärt! oavsett om det är mot en man, kvinna eller ett barn. fysiskt eller psykiskt så ska det inte existera. Inte i dag, inte imorgon och det måste stoppas. En människas egenvärde ska inte kastas bort, kränkas och negligeras på det sättet! Vi borde lära våra barn och ungdomar i skolan självrespekt och integritet. Vi ska se till att alla vet, alla vet att de har en plats där alla ska kunna vara trygga. Vi ska skapa ett samhälle med ungdomscenter, mer resurser till hälsovård, kuratorer och hjälpcenter. En plats där man kan vara lycklig och känna frid, vi behöver visa medkänsla till våra medmänniskor. Vi ska visa att det som försigår inte har en plats i dagens samhälle och det ska vi göra genom att väcka opinion.
Hata våldet - visa avsky!
Produktiva Mange
Idag har jag också skrivit in mig på ett träningspass! Mitt träningskort på motionspalatset gör verkligen nyrta och jag är fortfarande otroligt pepp när det kommer till träningen, det är väl för att man ser resultat, eller nsrare känner resultaten, jag mår mycket bättre och livet känns liksom lite gladare. Jag längtar tills näta gång jag ska träna och så inte abstinensen inte blir för stark, det är sjukt bra! ett bra beroende med andra ord.
Snart är det Karlstad, eller Värmland snarare och UNFs dåm mitt ute i ingenstans. UNF Älvsborg har ju sagt att de skulle hälsa på Värmland och det var jag tacksam över. Jag ser det lite som ett sätt att kolla vilka mina föreningsmedlemmar kommer att vara och vad som gäller i UNF-liet där upe. Samtidigt som det faktiskt är sjukt roligt folk som finns där och som är roliga att umgås med. Men som tur är finns det inget elchocks spel och det är jag glad över. Jag kommer också att träffa therezia och passa på att snacka UNF Älvsborg lite mer grundligt. Och så kommer FS Linda vara där . Underbara människor. Men en vecka kvar alltså. Inte ens det, och då kommer jag, linnea och alexandra göra stan osäker som in i helskotta, samtidigt som Marina visar oss de bästa matställena.
UNF älvsborg- vi tar kaffet först!
Jag önskar jag kunde stanna tiden och leva alla fina stunder om igen.
Idag är det lördag också och jag har städat. Har en ovana att stöka till övervåningen på ett sätt att det ser ut som ett bombnedslag på typ 2 veckor. sedan när man har organiserat upp det och fixat lite så ser det genast mycket bättre men det får mig att fundera på hur det kommer se ut när jag har flyttat hemifrån och det är upp till mig. Hum...
Frågan är ju också vart jag kommer att bo? kommer det vara i Karlstad eller i Barcelona? att bo i Barcelona är en unik möjlighet som inte kommer att ges fler gånger. Jag och mamma diskuterade det idag igen och vi har lite olika synsätt på det hela men samtidigt så förstår vi varandra. (mamma vill inte att jag flyttar ifrån henne, jag vill) Men jag tänker söka till Universitetet i vår och så har jag ett tag på mig att bestämma mig helt. behöver inte söka till Barcelona förrän i juni. Men om jag känner mig rätt så kommer jag att välja Barcelona. Jag har en försmak på det ljuva livet, värmen och livet utanför Sverige.
when nothing else matters?
Han med att träna idag också och det är en helt underbar känsla när man har tränat. Man känner sig så duktig samtidigt som man gör nytta med sin kropp. Mamma påpekade att magen är typ borta och då blev jag riktigt peppad!
Imorgon ska jag äntligen få jobba också! Skönt med lite extra cash!
www.unf.se
I'm (we're) going to Karlstad
Idag har jag jobbat också, i en och en halv timme. Det skulle bli mer, men de hade strulat till det så det fanns inget arkiv som jag kunde ordna. Men det får bli en annan dag.
Nu håller lovet på att ta slut, eller ja, det är ett tag kvar, men imorgon så ska jag käka frukost med Anela, på torsdag ska jag med Gunnsan till NÄL och på fredag ska jag på möte om träningen. Lördag ska jag till Göteborg och hälsa på Jonathan och Matilda och på söndag är det möte med styrelsen. Ingen ro ingen rast men jag gillar det i alla fall.
Hur kan det bli så?
Hur kan det plötsligt bli så att smågnäbbet fyllt av syskonkärlek förvandlas till ett frätande hat? Vi var ett radarpar, en stark klippa och nu, vad är vi nu? ingenting, ett krig med dig på ena sidan och mig på andra.
Jag tycker inte om det, och jag vet inte varför, men jag klarar inte ens av tanken av att vara i samma rum som dig. Du väcker känslor inom mig som får mig att skrika högt och önska att jag var någon annan stans, långt borta från din närvaro. Fast i nästa stund vill jag att det ska vara som förut. Det är ingens fel att det blev såhär, men att säga att man gled isär känns bara dumt och klichéartat men jag kan inte hitta felet. Är det jag som har förändrats såpass mycket att jag inte känner igen mig i den jag en gång var? Varför då kan jag fortfarande umgås med anda vänner och inte tjafsa på samma sätt. Har vi äntligen förstått att två så olika personer inte kan vara vänner?
Jag hoppas att det inte är försent att lappa ihop den här relationen, men det är som ett öppet sår i mig och din närvaro är som att strö salt i det. Men jag kan inte tro att vi hatar varandra så mycket att vi vill göra livet surt åt varandra och skratta åt den enes olycka! Det får inte vara så, för jag vill inte se mig själv som en sådan person. Jag vill tro att vi är så mycket mer.
Anela, på riktigt... vad har hänt?
Skärpt kontroll av fylleri på vägar och sjön
|
it's all coming back to me
Jag älskar solen och jag älskar Dig! Tack för att Du finns och tar på Dig min ångest och får mig att känna mig bättre! Glädjen är tillbaka, hoppet är tillbaka och jag är glad att få vara den jag är och vara här med Dig!
http://theinterviewwithgod.com/
UNF känns fortfarande lite tungt men nu när jag sitter här och kollar på gamla foton och på hur kul jag har haft det så kommer det tillbaka. Ibland behöver man se ett litet bildspel för att man ska återfå fokus. Jag är med i UNF för att det är roligt och att jag hör hemma här. Jag har hittat rätt och även om man tvivlar på det ibland, och även tvivlar starkt på det så kommer det tillbaka. Att ha ett ansvar gentemot andra människor gör livet bara mer roligt och självförverkligande. Det man behöver fokusera på är att det även om man har ett ansvar så behöver man också andas och ta ett steg tillbaka. Att engagera sig, men komma ihåg att det finns en Magnus som vill vara hemma och fika, umgås med vänner och sova också, och att det ska finnas tid för det, det är en läxa som jag har fått. Och jag är tacksam över att jag insåg det nu och inte för sent, det finns fortfarande chans att läka mina sår och få igång peppet igen.
do you love me, baby?
sitter här och lyssnar på Amanda Jenssen och myser. Har föträngt matteprovet som var idag och alla andra bekymmer med för den delen.
Idag så har vi haft basketturnering och det gick sådär, både stämmning och spel sket sig ganska stort och jag är lite irriterad på klassen och allt gap och skrik. det går att självförverkliga sig själv på andra sätt!
Nu sitter jag och kollar på Vänner och snart börjar Brothers and Sisters.
cynisk och bitter? Jag?
Idag har jag vart i den oändligt stora metropolen Göteborg med min mamma för att vi skulle kolla kläder, skor och spela Bingo. Som världens bästa wannabe pensionär så måste man leva upp till sitt rykte anser jag och då är Bingo ett bra sätt. Dessutom är det gansa spännande. hade ett nummer kvar (4) på 7 rop för att kunna vinna 10 000, vann jag? Nej såklart inte men vilken adrenalinkick iaf.
Fick skynda mig hem för att inte missa melodifestival och quality time med dreamteam och vi hann precis i tid för att se cirkusen starta igång men jag blev mindre och mindre glad under programmets gång då det sög! Vi svenskar har ingen smak och jag vill personligen göra ett verklighetesförankringstest på Christer Björkman. Det enda som var roligt var Björn Gustavsson som borde få mer tid i tvrutan och såklart Morgan Pålsån aka min typ av humor.
Inte hjälpte det mitt allt sämte humör att Titanic gick på trean. Jag och Jennie(2/3 av dreamteam) kom till insikten att snart är det den j*vla alla hjärtans dag och vem ska vi fira den med? PRECIS! Och det som gör det ännu mer patetiskt är att jag ska på Opera, Mc Beth, på kvällen så det skiter sig i vilket fall. Jippie Jaj jaj!
Nu har jag varit bitter tillräckligt. Imorgon är en annan dag och friska tag gäller. Gudstjänst, Bibelstudie och årsmöte. Vilket liv jag lever :)
mosigt huvud
Jag vet iaf vilken inriktning jag vänder mig till: statsvetenskap med internationellt fokus.
frågan är bara var?
Jag har ont i huvudet nu också och det är skönt att jag inte ska till Lipz ikväll, jag hade inte orkat det. Så jag sitter här, ska träna om en stund och lyssnar på Lasse.
hon som ägnar sin tid åt något hon inte ville bli
för det var bara där det fanns någon plats.
trött/sjuk?
Nu är det ju så att jag börjar bli sjuk. Känner mig febrig och är rädd att det kommer att bryta ut fullt nu i dagarna. Tror att det är för att jag har oroat mig, grubblat och hållt på så länge nu om allt och ingentng och när jag kom till att fatta ett beslut och gjorde det så släppte all oro och ångest och jag tillät mig själv att andas, att reflektera och att låta min kropp vila. Då kommer också alla dumma bakterier och tillåter sig att frodas. Välkommen förkylning.
Jag vill också tacka alla som gett mig mitt stöd i mitt beslut att gå ur UNF. Det var inget lätt beslut att fatta och jag ångrar mig om och om igen. Det är inte lätt att lämna sin familj efter fyra år och lämna den plats där man trivs som bäst. Men jag måste och jag uppskattar hur ni förstår varför. Och att ni också stöttat mig i mitt beslut. Det värmer och gör det lite lättare samtidigt som chanserna att komma tillbaka ökar. Jag är kvar i UNF till den 6e april och det är ju ett tag till så än blir ni inte av med mig. Ni ska också veta att jag älskar er alla! Alla personer som man träffat, bråkat och haft kul med under dessa år har varit ljuspunkten i mitt liv!
Nobels fredspris
4e generationen i patriarkens knä
One moment in time
Idag så kom Cecilia, Kristoffer hit och med sig hade de lilla Ida, som fyller 6 veckor idag, det betyder att det var sex veckor sen lusseröjjet men det känns som en evighet sen den helgen. Och vad mycket som kan händ på bara sex veckor. Ojojoj...
Tillbaks till Ida då, världens sötaste unge och lugn var hon också. Jag vill ha en bebis nu. När jag höll henne så smälte mitt hjärta och jag önskade att jag var 25, var nyutexaminerad, skaffat fru, villa och volvo och det bara var bebisen kvar, hennes ögon var så blå och kollade liksom så utforskande på en, och när hon började flörta lite så kunde jag ha gjort vad som helst. Ett bebisleende är verkligen ett vapen för fred.
and I'm standing on the front line
and the Lord asked me what I've did with my life
I would say, I spend it with you
Sen när bestämde jag över mitt egna liv?
Jag har äntligen börjat ta tag i mitt liv samtidigt som allt omkring mig är kaos. Träningskortet gör susen och man blir motiverad till att fortsätta.
Jag orkar inte med UNF längre, jag trodde inte att denna dagen skulle komma men här är den. Dagen då jag inte vill mer. Jag orkar inte ta tag i saker jag borde göra och det lockar inte att åka på möten, träffa iggisar eller unfare och jag vet inte ens om det lockar att vara nykter längre. Det känns som man är nykter bara för att man är med i UNF istället för tvärtom och då är det fel någonstans. Jag vet inte ens om jag är kvar till april längre, det känns inte rätt att lägga ner sitt hjärta och själ i något man inte kommer att vara kvar i.
Vart är mitt fokus?
