.

inatt blir det äntligen vår! Och steget mot en ljusare framtid har aldrig vart närmare. Vårdagsjämning och liet blir lite mysigare tack vare det. Det betyder också att en timme bara försvinner. Och tiden går fort utan att man behöver ta bort den bara sådär. Jag kunde ha gjort så mycket på den timmen, det är ju det värsta. 

Tiden har flugit fram och jag är ganska säker på att nånstans har Gud satt på speedknappen. Jag minns sommaren och jag minns vintern och jag minns hur det var att börja trean och plötsligt förstå att en dag kommer det ta slut, en dag kommer jag vara vuxen och en dag kommer jag inte kunna lita på att det fanns någon som tar emot mig utan att det måste jag fixa själv. Inte visste jag att den dagen skulle komma så snart? och i många fall redan är här? Jag känner mig inte redo, inte alls, för uppgiften att vara vuxen och flytta hemifrån. Jag har bott på samma plats i hela mitt liv, i samma rum, i samma stad och helt plötsligt ska man vara mogen nog att bryta upp. Ja tiden går verkligen fort, för fort.  Att minnas är en underbar sak och visar verkligen att det är det lilla som får en att le inombors. Jag minsn hur skönt det bara kan vara att känna gräs under nakna fötter eller att få en kram av sin systerdotter efter en dag av fantasi och lek på hennes bakgård.

Det fanns en tid, en tid när jag bara var jag. Var är den tiden nu? och vem är jag? Vem oh vad är dte jag identifierar mig med egentligen. Förr var jag Magnus, det räckte till. Nu är jag så mycket: jag är distriktsordförande för UNF, jag är skoltrött, jag är samhällare, jag är kristen, jag är galen, jag är pratglad, jag är kär, jag är bussvärd i sommar, jag är tatuerad och piercad, jag är blyg, jag är snart Karlstadbo, jag är glad, jag är ledsen jag är ingenting och allting på samma gång. Och beroende på vad jag är så förväntas olika saker av mig. När kan man bara vara sig själv? och när är man sig själv. Tiden går fort och man själv hänger inte med och när man inte hänger med, vem annan förväntas att göra det då?

Men nu står jag här helt plötsligt, tre år senare, och det känns som inte det bara är en timme som har försvunnit. Jag står här, som den jag var för tre år sedan samtidigt som jag inte är ett dugg lik den personen. Vi delar samma namn samtidigt som man kan inte vara den man är utan den man var.

Tiden går fort, och ibland försvinner den.

Denna morgon är jag hes. Det beror på att jag var på Lipz igår och som vanligt så dansade och sjöng jag otroligt mycket. Jag har skrikit mig hes till alt från Britney Spears, After Dark och Carola, men jag har haft väldigt trevligt.

Senare idag ska jag fika med min syster emellan mitt pluggande. Internationella Relationer ska vara klar på söndag och om jag är realistisk så erkänner jag att det gäller att plugga annars så kommer jag inte bli klar. Usch, jädra påsklov, jädra skola!

Nu väntar jag på nästa helg, och jag längtar!
m <3

Jag vaknade alldeles för tidigt idag. Jag tänkte att idag skulle jag vakna utvilad och redo för dagens utmaningar men istället vaknar jag av en idiotisk pälsboll som hittade julgranskulor och kände att dem ska man leka med så tidigt som möjligt. Dessutom så kom jag till det faktum att solen sken rakt på mig också, vilket kan vara mysigt om man vaknar utvilad som inte jag gjorde. Hur som helst så är jag vaken och förnekar min trötthet och intalar mig själv att jag är pigg, fräsh och redo för idag. Det kommer inte hända så mycket idag vad jag tror. Jag och mamma ska ta en promenad in till vänersborg och köpa godis och hyra film. Mamma ville ju helt plötsligt ha en mother-son bondingday idag och jag får glatt hänga med, dessutom så vill jag hämta hem min cykel. Du är saknad! Dels för att jag inte gillar att springa när jag har missat bussen och för att när man cyklar så är det vårigt.

Jag kollar  Miami Ink och jag blir supersugen på att göra en tatuering till. Ljudet av nålarna får mig verkligen att längta till studion och att sitta där och få min kropp smyckad med något som jag verkligen vill ha. Jag blir kär i min drake varje gång jag ser den. Tyvärr ser jag inte mina fiskar så ofta men när jag gör det blir jag stolt. Och nu ska vi snart fixa en till. En kungakrona formad som tribal och massa skuggor så den ser levande ut. Åh jag riktigt längtar!

Snart är påsken slut och det innebär att jag kan börja fokusera på DÅMet vilket jag också längtar till. På en massa olika sätt faktiskt. Men det ska bli skönt att UNFa lite, för det har jag inte gjort på länge. Jag är glad och lättad över att suget efter att åka på kurs och arrangemang har kommit tillbaka, och kommit tillbaka ordentligt. Ett tag var det borta och jag var rädd att det skulle vara permanent men som tur var kom den tillbaka och jag kan ju bara spkulera i varför den har gjort det, men jag har mina aningar! På DÅMet kommer jag också träffa massa folk jag inte sett på evigheter, som Peter och Marina så klart. Det ska bli trevligt, mycket trevligt. Nej nu ljög jag, det ska bli mer än trevligt!

So close and still so far

Jag kollar på Så ska det låta och jag bara myser! Som den pensionär jag är så trivs jag som fisken i vattnet just nu, med godiskålen i knät, påskmusten upphälld och invirad i filten. Mysigt, det saknas ju bara en enda sak.

Idag har jag bara slappat, det är ju trots allt Långfredag och en perfekt chans att bara ladda batterierna. Men det kan bli lite tråkigt i längden, men då är det bra att man har en mobil och pengar för en gångs skull så man kan bombadera sina vänner med sms och långa telefonsamtal. Dessutom har jag sett två bra filmer idag. Prinsen av Egypten och En värsting till syster saknas bara popcorn!

Jag vet inte vad man kan skriva, för jag vill inte ordbajsa direkt... men mitt liv var inte mer intressant idag, that's it. Take it or leave it eller fråga

Jag är så fikasugen så jag kan dö! En kaffe latte, en budapestbakelse och kanske en glassbulle vid sidan om. det hade vart rena himmelriket. Jag vet inte vad som gör det egentligen men det är en speciell känsla man får när man fikar. Tillsammans med trevliga kompisar, sin flickvän eller med sig själv, en söndag, kväll eller morgon men det är en fundamental sanning att fika förgyller tillvaror vid alla tillfällen!

Istället sitter jag i min fotölj, utan budapestbakelse, uta kaffe latte och utan fika men med lantchips och vänner på tvn! så jag ska inte klaga.

If its for real all I can say is that life is so cruel without you here besides me!
Vad mer kan jag säga när man inte hittar orden

Nu ska jag fortsätta se tvn