.

nu ska jag testa en ny approach till nationalekonomin: positivt tänkande. Ska försöka intala mig själv att det är roligt det jag läser. Men måste erkänna att det är otroligt intressant och vilket jag erkänner motvilligt. Men i addition till denna nya positiva inställning ska jag också testa ny studiemiljö.

Det sägs ofta att vi studenter inte jobbar, att det inte är samma sak som ett riktigt jobb eller att vi inta har samma ansvarskänsla eller mognad som de som jobbar har. Men jag kan säga såhär. Räkna ut matematiken när du ska läsa 2 böcker a 750 sidor (varav den ena är på fackengelska) ta anteckningar under åtskilliga föreläsningar, plugga på detsamma, göra räkneexempel, göra övningar varje vecka och sen gå igenom dem, gå på SIträffar och också förstå allt detta för att inte kugga på tentan, under en period på 4-8 veckor, och samtidigt få en ersättning (läs lån) som är nästintill existensminimum..

Jag klagar inte på studentlivet, jag tycker det är otroligt trevligt och har en hatkärlek till allt från post its lappar och kaffetermos som hör det till, men jag blir förbannad på människor som inte anser att studenter arbetar, att vi bara festar och inte förstår komplexa saker som arbetstider, skönhetssömn och högljudda grannar.

Men om jag fick välja skulle jag nog hellre sälja korv just nu än läsa om microekonomin.. men det är ju bara tillfälligt, för att sälja korv tar mig inte vidare i livet, det gör microekonomin.