three, two, one
Jag ska skaffa mig ett nytt pass!
Det är fint väder, vi får se vad som händer när dagen har börjat
Börja gå nu så möter jag dig med cykeln sisådär halvvägs ger dig en stor kram och håller dig i handen.
Jag är varm och imorgon ska jag äntligen få bada och slappa innan jag drar och återigen jobbar natten i Göstas Korvkiosk. Det är ju torgfestival och allt och det känns ju okej, man får se lite folk och tjäna lite pengar. Något som jag verkligen vill göra. Pengar gör att välden går runt och min värld framförallt. Med en massa räkningar att betala och sparande att göra behöver man få en fet lönecheck liksom. En annan sak med pengar är att man får lite mer frihet också. Som idag så ville jag bara ta bussen till berlin över helgen bara för att ha något att göra. Någon som följer med mig?
Gårdagens surmulhet är borta också. Det känns bra att man har andra att prata med och som har en lite mer objektiv syn på livet. Men jag är fortfarande rätt förbannad men mestadels är jag besviken och sårad. Kanske är du det också vem vet... Jag tänker då inte bry mig, du får förklara om du känner för det, jag har annat att tänka på. Saker som vart jag ska få tag på flyttlådor, när jag får lägenheten och hur jag ska ta mig ner.
Jag hade så konstiga drömmar inatt, och pendlade mellan att vara vaken och sovande. Jag vet att jag svarade på Annas sms mitt i natten och att jag var vaken när jag fick det, men där emellan så är det svårt att urskilja dröm från verklighet. Varför det har varit så? det vet jag inte, men skyller på att det är varmt och att jag har mycket att tänka på. För i drömmarna har jag vart i Barcelona, på läger, i ett tält, på jobbet och tillsammans med massa olika människor. The red tråd handlar om förvirring tror jag.
Nu ska jag försöka ladda ner Mamma Mia igen, sen blir det att spela Roller Coaster Tycoon, för det har fått en renässans för mig, jag minns verkligen hur mycket jag gillade det spelet när jag var liten, och jag kan förstå varför...Kontroll och makt!
är man inte samma människa ändå?
Man valde att gå ur UNF med anledningen att jag behövde lite fokus. Komma bort från allt ansvar och se det från ett annat perspektiv så man kunde se lite tdyligare vart energin fanns att hämta och återigen kunna prioritera. Det kändes också bra under tiden. och jag ska väl inte sticka under stolen med att jag faktiskt har smakat en och annan öl på en fest efter det, och jag har även blivit mer och mindre berusad av både alkohol och feststämmning. Det skäms jag inte för heller för den delen, för det kändes bra för stunden.
Men inte fan är jag en sämre människa för det. Herregud?! Har du hört talas om inbördes beundran? Jag är den samme som innan fast jag har valt att göra något annat men ska man då få i ansiktet att man helt plötsligt inte är värd ett skit? "du valde att gå ur, nu får du vara utesluten ur vår lilla grupp" Och att jag inte ens kan umgås med samma människor för jag inte delar deras värderingar. Man väljer sina kompisar? jo visst det gör man men det gör man på mer än att de har ett visst ställningstagande. Betyder det också att det är jag som är problemet och om man är en del av lösningen får man inte umgås med problemet? Jag tänker fråga också, vad kan hända om jag återigen känner ett sug för att vara med i UNF och jag också har hittat ett fundament som jag kan tro helt och hållet på? Är jag välkommen då? eller är jag en så stor svikare och förrädare att man inte kan komma tillbaka? Är det så man fungerar så är det ju pinsamt. Det är ju knappast moget eller hur. För jag tror att jag en dag vill komma tillbaka och kämpa för detta, jag vet egentligen redan nu att det är där jag hör hemma och ölen kan jag helt ärligt vara utan men om det som väntar när man vill komma tillbaka inte är ett vänligt leende och kanske ett välkommen så känner inte jag att det är så trevligt. Jag tänker knappast vara någon andra handens medlem som det går skitsnack om och som inte är med i gänget. Om du inte vill umgås med mig så visst, that's fine, men inte fan ska det vara för att jag inte är med i UNF längre, då måste det finnas en annan anledning och den skulle jag gärna vela höra innan du dömer mig.
Nu så är det år i Barcelona som gäller. Jag är redo nu. Riktigt jävla redo, för där är jag bortkopplad från allt jävla skitsnack och bullshit som händer här omkring. Jag slipper höra på patetiska idioter och jag slipper jobba i en korvkiosk. Dessutom slipper jag allt annat som har klibbat sig fast på mig och som vägrar släppa taget. Nu vill jag börja packa och komma iväg starta mitt nya liv och våga vara, våga leva. Nykter eller inte, det kvittar: det är dags att finna sig själv. Bestämde att jag ska åka till Malmö och ta flyget från Köpenhamn istället, billigare och bättre för mig. Dessutom åker jag en dag senare så nu har man ännu mer tid att spendera lite quality-time "last minute" med magnus
Jag ska byta telefonnummer också så om du vill ha det nya så kan du ju fråga
Det har hänt bra saker idag med, mycket bra saker
mer säger jag inte för jag vill inte förstöra
det fina som håller på att hända
We can dance all night baby, it's easy
just lay all your love on me
Good bye? don't think so baby
Ikväll ska det bege sig till Trollhättan och fallfilm med jennie och sara och det ska bli trevligt. Men innan blir det en glass på McDonalds och kanske en hamburgare. Jag är bara glad just nu för jag gillar värmen och dagarna går långsammare då. Och det behöver jag, jag behöver att tiden går långsammare just nu. Mycket i huvudet som måste sorteras innan jag sätter mig på flyget och lämnar Sverige.
För nu är det ju så att jag måste flyga till Spanien istället för att åka buss, vilket är iofs bättre när det väl kommer till kritan, men nu måste jag börja kolla flygbiljetter och se till att allt ordnar sig med transfer med mera. Och dessutom så åker jag själv och inte med pappa och får inte med mig allt heller. Det är tur att jag inte ska till Antarktis då i i alla fall utan det fortfarande är ganska nära. Kanske det är bra att bara ha med sig en resväska också. Blir kanske mer på riktigt eller nåt. Men nu ska jag kolla biljetter och lugna ner mig.
Dags för en öl till.
It's not time to make a change
jag måste hitta på något att göra jag. Jag kan inte bara sitta och rulla tummarna när det är så bra väder ute. Ikväll ska jag grilla och imorgon blir det återigen jobb, men innan det så ska jag cykla till nordkroken och sola och bada med dreamteam ett tag. Så man kan bli solbränd lite...
En månad idag innan sista dagen i Sverige. Imorgon och en månad tills jag har flyttat. En månad går fort, speciellt när allt är som det är, med jobb, vänner, och annat att ockupera sig med hela dagarna så blir det inye mycket tid övers till tummrullande och ångest. Nu kryssar jag för dagarna och ibland hinner jag inte ens det förrän det är en ny dag och nya saker att göra. Jag gillar det och jag gillar att vara upptagen med grejer, det hjälper mig att fokusera för jag trivs i stressade situationer.
Nej. jag kanske ska hjälpa till lite för att sedan med gott samvete smita iväg och bada!
i mitt paradis på jorden
där trivs jag bäst
Peace and Understanding
Short Message Service
Alldeles för snart så har det hänt. Jag längtar varje sekund och jag lovar mig själv dyrt och heligt att jag tänker vara där varje möjlig ledig stund jag kan. För såhär går det inte att ha det, inte alls!
Idag har vart en av de bästa sommardagarna iår. Jag har njutit och badat och solat och bara kunnat ta vara på mig själv. Återigen var jag på Vänersnäs i karl-henrys (mammas kusin) sommarstuga. Det fina vädret, den tysta omgivningarna, fiskjusarna som svävade och vågorna som rullade in mot stranden gjorde att jag kände mig lugn, harmonisk och upprymd. Stress eller ängslan var långt borta och allt jag önskade var att jag kunde stanna tiden och leva så i all evighet, med ett undantag, och det skulle vara att du var där och njöt med mig. Länge
Nu är det en ny vecka och dags att börja jobba igen. Och jag har inte kännt mig så opepp på att jobba på länge. Jag vill bara sitta och njuta och bara få vara, kanske vara på ransberg (trots myggen), känna sommaren i mig och inte utanför mig som den gör nu. För korvkiosken är ett fängelse utan åtkomst av sol, värme och somriga ögonblick. Nu vill jag bara att det ska vara över. Och jag vet inte om jag gillar folket jag jobbar med, inte alla i vilket fall.
5 veckor kvar och ångesten har börjat infinna sig. Samtidigt som det blandas med spänning och pirr i magen för att jag faktiskt ska iväg och starta mitt liv. Idag betämde jag mig för att börja spara på en servis också, och ingen ny utan en gammal rörstrand servis eller liknande. Så dags att bege sig till kuriosabodar, antikvariat och loppisar. eller så blir det så när jag kommer tillbaka. Nu ska jag snart sova men först ska jag äta lite och kolla på serviser :-) kanske skriva ett och annat sms också
questionmark
Jag trodde aldrig hjärtat var så hårt
I människor som älskade varann
Jag trodde på att drömmen den var sann
Nu står jag här och orkar inte mer
Nu undrar jag om Gud hör när jag ber
Alla mina ord har tagit slut
Det känns som allt mitt hopp har runnit ut
Och alla mina tårar
Vem kan älska mig och se
Se mig som jag är
Kan älska nu och här
För den jag är
Och vem kan älska och förstå
När tiden börjat gå
Att allting måste ordna sig
Vem kan älska mig
Och när jag ser den värld jag lever i
Ett litet barn som ropar inuti
För alla har vi röster av behov
En längtan att bli älskad och betrodd
Jag trodde att du kände mig så väl
Men jag har mycket mera i min själ
Än allting som du inte kunnat se
För kärleken den måste våga ge
Jag ropar ut i natten
Vem kan älska mig och se
Se mig som jag är
Kan älska nu och här
För den jag är
Och vem kan älska och förstå
När tiden börjat gå
Att allting måste ordna sig
Vem kan älska mig
what can I say, I love you anyway
På tal om perspektiv så är det lite dåligt på den fronten just nu. jag vet inte vad jag känner alls och jag trodde jag visste det men allt bara blir upp och nervänt när jag tänker på det igen. För å kvällen känns det så fantastiskt som det bara kan bli, sen bara det händer en massa annat och jag vet inte hur det känns. Och nu är det 5 veckor kvar och det är alldeles för lite tid för att veta också och om man vet är det för sent att göra något åt det. Tänk om det är så att jag låer det bästa som någonsin hän mig glida genom fingrarna och tiden? Jag vill inte tänka på det mer för det hjälper mig inte ändå.
Dessutom så är det synd om mig! Dum som man är, ja man är dum om man gör som jag, så har man skadat fingret. Och man har skadat det ordentligt. Hur hände detta då? Jo, jag skulle skiva gurka igår på jobbet och tänkte att några sivor kan jag skiva till. ett...två...traaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj! Sen var halva fingertoppen borta. På med plåster, mer plåster och ja några till och sedan så var det inte mer med det trodde jag, men det var ganska svårt att jobba med ett skadat finger och dessutom så skulle jag iväg. Men jag bet ihop, skämtade bort det och nu är det bara komiskt egentligen.
Och imorgon åker folk på summercamp och är borta en hel vecka. Jag kommer ju som ni redan vet behöva jobba men jag är så sjukt avundsjuk att det är pinsamt! Jag känner att känslan finns där och att inte kunna vara där gör lite ont i magen och jag blir lite putt. Men jag får bita ihop, njuta av det fina vädret i min korvkiosk och bara leva vidare. Nu är det halvlek och ja med facit i hand så kan jag inte gå miste om 6000.
[x] [x] [x] [x] [x] [ ] [ ] [ ] [ ] [ ]
Dubbelkänslor
Nu är man hemma efter en visit på Vänersnäs och ja, vad ska man säga...
jag längtar tillbaka, och jag längtar tillbaka en massor!
Jag är kär i Vänersnäslägret och jag är kär i folket som är där. Det är en stor stor stor kramgo familj som alla är välkommna att vara en del av och jag är faktiskt en del av den familjen. Därför kändes det svårt att behöva lämna det idag när jag hade så fantastiskt roligt.Vilka människor, vilka ledare, vilka barn, vilken känsla. Det går inte att beskriva alls utan man måste vara där för att förstå vilken kick det ger.
Det är därför jag börjar nu (en månad innan jag åker) att längta lite hem. Hem till känslan av att tillhöra en familj. Jag ska ju vara helt ensam. Jag vill inte vara ensam, men jag är ensam men vill inte. Vad ska jag göra åt det när jag fortfarande helt korkad inte gör som jag borde och känner? Jag bara låtsas som ingenting, är någon annan i fantasin men när det verkligen gäller så sitter jag bara och låter möjligheterna passera förbi. Därför får det bära eller brista har jag sagt mig själv. Imorgon så tänker jag ge det en chans. En ärlig chans utan att bry mig om alla andra!
Nu är jag hemma iaf, och försöker ordna resor åt folk som ska till summercamp... men det verkar inte funka alls. Jag blir lite frustrerad på mig själv i dessa lägen för det betyder att allt är mitt fel och jag blir stressad och jag vill inte vara stressad mer. Okej, jag ska också vara ärlig. Det suger att inte kunna åka med till ransberg och det suger att faktiskt inte vara en UNFare längre, det suger att lämna sina kompisar, sin familj och sitt 19åriga jag här hemma. Men jag gör det, för jag är beredd att tro på att det kommer bli så mycket bättre när jag kolalr tillbaka på mina val, då kommer jag att veta att jag gör rätt, och jag är beredd på att tro att Barcelona kommer ge mig så mycket mer än vad en vecka i tält tillsammans med nyktra européer och galna upptåg nånsing kan ge, även om det suger just nu!
kiss me honey!
Jag är så himlans bra! Så enkelt är det och det är verkligen skönt att veta om det och inte skryta över det eller bli sådär högmodig, utan det är bara en tanke och ett fundament och som hjälper en att inte trycka ner sitt självförtroende till botten och bli deprimerad. För folk som känner mig vet att ibland hamnar jag i långa lowperioder och oftast har det med dåligt självförtroende att göra. Men då är det bra att vara glad och trevlig och veta att ja, jag är faktikst en bra människa, (inte bäst utam bra) och det kan man bara inte ändra på. Det är toppen.
Något som denna bra människa har gjort är att han cyklade igår, med lillasyster på pakethållaren från Vänersborg till vargön. MItt i natten och med en dålig cykel, ingen kondition och allt för mycket mat-godis-dricka i kroppen kom vi hem på en halvtimme och jag kände mig duktig. Jag och sster har vart och sett MAMMA MIA och vi kan väl säga såhär att jag har nog inte mått så bra efter en film på länge! jag abslut älskade den, och Amanda Seyfried, Meryl Streep och Julienne Walters, kan man ta med dem hem? För vilken fantastisk film, redan från start. Jag ville sjunga med, skratta högt och absolut hålla någon i handen. Men med lillasyster brevid gick inte det, men jag har lovat mig själv att se den igen. Vem vill följa med?
Sedan, i söndags så var radarparet i Trollhättan och Fallensdagar och Rixfmfestival och för att komma i rätt stämning så blev det drinkar my place, kankse inte det bästa en söndag, men det funkade skitbra! Det var kul att knöka sig in på området och sedan lyssna och sjunga med till allt från starpilots, vincent, nordman och takida! Skitkul och Patrik Isaksson är slisk. det ville jag bara säga, han är slisk! Men fatta vilken nostalgikänsla det var när nordman körde vandraren och för att inte ha lyssnat på en låt på sådär 13 år så kunde man varenda ord. En bra kväll.
Men till saken hör att jag har haft en massa bra kvällar (och ikväll kommer en till) här i Sverige och the departure till Barcelona kommer snabbare än vad jag trott, detta betyder att jag börjar känna hemlängtan, saknad från det jag har nu, redan i denna stund. Kommer det jag lämnar verkligen vara detsamma när jag kommer tillbaka? Nej förmodligen inte, och jag kommer inte vara densamma. Det känns så konstigt, fel och dumt. Samtidigt som jag faktiskt inte kan vänta förrän jag är där nere och för första gången formar mitt egna liv till punkt och pricka.
Dessutom så fick jag höra igår, och det kändes fantastiskt, att de ville haft mig som reseledare och att med stor sannolikhet så får jag det jobbet nästa år, men lite annorlunda. Det är absolut inte bestäåmt än, men chansen finns att jag kommer bli platschef nere i Spanien för Resemakr´n och då ha hand om allt som rör resorna där nere, hotel, utflykter -rubbet! Och då kommer jag ha en egen betalad lägenhet, fri telefon och en lön på sådär 10.000 i månaden för ett organisationsjobb med uppgifter likadana som dem för UNF och som jag gjort på ideell basis. Jag hoppas på detta iaf. Det tråkiga blir då att universitetet får vänta ytterligare ett år, men det kanske bara är bra?
Ideellt arbete då, nej jag kan inte släppa det totalt. det är därför jag klamrar mig fast vid illusionerna och arbetet i sig. Och därför som jag börjar packa till att åka på läger några dagar. Jag har planerat ett äventyr och jag tror det kommr bli skitbra. Jag tror på detta och jag vet att det kommer bli fantastiskt. Dessutom får jag träffa otroligt saknade människor och kanske det rentav kommer göra kvällen minnesvärd till max?
Jag skriver med sen när jag kommit tillbaka från lägret. NU ska jag fortsätta packa och lyssna på sopundtracket till Mamma mia, för meryl streep kan verkligen sjunga.
och en sak till, jag jobbar måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag nästa vecka och alla tuffa passen. 11-19 eller 19:00-03:00 så det blir mycket pengar och det var skönt att jag sket i summercamp.
put up with nothing
Dagen till ära så regnar det såklart, som alla andra dagar och jag tror att Vänersborg har ersatt Borås som Sveriges regnigaste stad för här händer då ingenting utan regn. Jag blir deprimerad av detta dripp-dripp-droppande och ju värre det blir desto mer tycker jag synd om alla barn och ledare på lägret som verkligen måste leva i regnet. Jag sitter inomhus och klagar men de äter. leker, pratar, andas, sover och lever med regnet pickandes på deras små huvuden. Jag minns förra året, och det ser ut att bli samma i år.
Idag skulle planerna luta åt Fallens och Rix fm festivalen men jag vet inte hur haj jag är på det egentligen just nu. Jag ska nog sova ett tag på det och försöka hitta ett tänkbart alternativ.
Något som jag faktiskt ska göra idag är att baka, baka bullar! Jag har inte bakat bullar på flera år och kände mig så fikasugen igår så jag var bara tvungen att göra något åt det, och baka egna bullar är det bästa då. Eller jag kan inte baka bullar i lägenheten för här finns inte det material jag behöver, okej, då blir det att baka imorgon. När jag åter är hemma i min lugna vrå som jag kallar hem för några veckor till. Veckor som jag under tiden kommer att packetera in mitt liv i små lådor och förflytta dem till lägenheten och underlätta flytten tillbaka från barcelona och vidare till Karlstad
Nu ringer jag Jennie!!:-) och sen blir det att slappa framför filmen
pusshej
förväntningar
På tal om energi så har jag faktiskt energi till annat, till tusen och max, för livet börjar änligen ordna sig ordentligt. 5 veckor och 5 dagar till Spanien och jag får pengar imorgon, vilka jag ska spara men iaf. Sedan så är det onsdag snart och då blir det att leka äventyr en hel dag på vänersnäs. Iofs så åker jag förmodligen upp redan på tisdagen, men det är onsdagen vi fokuserar på. Känslan som finns på lägret är fantastisk och det vilar liksom någon trygghet över lägerområdet. Med tanke på när man åkte förbi så infann en annorlunda känsla i magen och då var jag bara passerande. Men, det är ett underbart läger och jag tycker det är tråkigt att jag valde bort det, men då var summercamp mer lockande (av många anledningar) och nu är det jobbet som sättter gränser. Varav att vara borta en hel vecka var att korsa gränsen ganska totalt.
Men emma ringde kvart över elva och då hade jag sovit i fyra timmar. Nu blir det att käka frukost, slökolla på tv och svara på sms, jag kanske borde ringa morsan också.
Men nu blir det att sova mer, för jag är lite trött.
Allt går så långsamt
Men ändå sitter jag och våndas över vissa dagar bara flyger förbi. Det känns som att det inte var längesen som jag var i slovakien, att det inte var längesen jag blev 19, att det inte var längesen som jag tog studenten men det är det! Vi är redan inne i mitten av juli. Mitten av JULI! Om jag hade vetat vad som hade hänt under detta året hade jag blivit paff för så mycket får inte plats på 365 dagar.
Och snart ska jag till Spanien, men inte snart nog. Jag vet inte om jag har fattat än att jag faktiskt ska flytta. Visst jag har tänkt på att dagen kommer då jag inte längre ska bo med morsan liksom, och jag har testat på att bo själv i farsans lägenhet. Men att flytta på riktigt, skapa sig ett eget hem. ojojoj den känslan är läskig. Och nu ska jag skapa mig ett eget hem inte bara i en annan stad, utan i ett annat land. Det känns pirrigt och jag är kankse inte är redo riktigt än, därför känns det att tiden går för fort. Men ibland, vissa stunder, så går inte tiden fort nog, då vill jag vara där nu, leva ett liv som kan vara mitt, glömma och drömma!
Det som jag funderar på, är om jag och allt annat har förändrats så mycket på detta året, när allt egentligen borde vara detsamma, så undrar jag hur det kommer bli om ett år. När jag kommer tillbaka, när livet ska fortsätta. Vem är jag då? Vad vill jag då? Kommer jag skratta åt den jag är nu? För ni ska veta att jag skrattar åt det jag som fanns för bara några år sedan... Jag har liksom inte förstått att det än. Att varje dag man vaknar så har man förändrats, man är en annan än dne som fanns igår. Men... jag har redan förändrats så mycket, vad mer finns det att förändra och vad kan Barcelona göra med mig? Tiden får visa det, nu vill jag bara att tiden ska gå fortare.
Den ska gå fortare för allt! Sen kan det gå långsamt igen, som i slowmotion och leva varje andetag igen. Älskar du mig så älskar jag dig. Klyschor och fantasier, drömmar och visioner. Ge mig ett liv i Barcelona nu, ge mig en chans att leva ett annat liv.
(sedan måste man ju tacka Mirsa en gång till)
För det var Mirsa som under ett trevligt samtal föreslog att jag skulle flytta till Barcelona, hon fick in mig på spåret igen. Och för första gången på riktigt länge så känns det som ett val som inte är lätt att vilja ångra. Det känns så rätt och det är något som jag fullföljer även om jag är rädd och nervös. Livet finns kvar sa hon, och det var som att jag plötsligt förstod att det var så, jag behöver inte lämna allt och aldirg titta tillbaka. Det går att möta samma plats, samma personer och samma känslor fast i en annan tid.
Nu blir det at hoppa in i duschen och cykla och hämta pengar! Sen bir det slötittande på tv och powernap för att riktigt orka med 19:00 - 03:00 (04:30) passet
anyway you've got to, anyway you've got to, love love me, love love me
at the speed of time
if you wanna live
och idag har jag jobbat. Men jag gillar inte mitt jobb, inte alls egentligen. Det är inte det att jag gillar att prata med folk eller vara social. Men jag äter hela tiden och det är vad som är problemet. Jag bara äter och äter. Glass, Pommesfrites, noisettesås, pommesfrites, glass, kaffe, noisettesås, pomemsfrites och allt annat som finns där inne. Det vetyder att min träning och biffade kropp som jag skulle ha innan sommaren var slut är liksom förbi. Jag kommer fortsätta vara den otränade tråkiga magnus när jag kommer till spanien.
Men jag ska till spanien!!!! 6 veckor kvar
Puss på dig
the X factor
Varför vill jag ens att du ska vara en del i mitt liv? du har ju inte något att tillföra och du har ju inte tillfört något mer än bara ångest och krossade drömmar och förhoppningar. Jag vet inte ens om du ser mig som den jag är eller om du ser mig som med en person med känslor, för det visar du inte, och har aldrig visat heller.
Men nu får det vara nog! This is it, I wont let you get to me like that. Never more.
Hoppas du stannar där du är!
Jag är äntligen klar med utkastet för Vänersnäslägeräventyret. Shit vad jag är duktig. Och jag tror att det var som jag skrev till mirsa förut. Att precis som när man håller på att förfrysa så blir man varm för att göra slut på energi och dö, så är jag likadan med UNF. Jag vet att det kommer "dö" men jag har mycket i mig just nu så jag måste vara överambitiös och duktig, full av energi så den kan ta slut! Logisk förklaring eller hur?
Mitt internet fungerar inte, jag blir frusterad! dessutom så fungerar inte något alls just nu. Inte ens jag fungerar ordentligt för jag börjar bli sjuk! Nej, positiva tankar ska flöda, flöda i mig. Då blir man glad och jag blev glad förut när jag fick ett trevligt sms :-)
apropå the X factor, så är jag sjukt dålig på att komma på rubriker och eftersom att jag just nu har på sex and the city i bakgrunden så sa de ordet precis och ja då kunde jag lika gärna skriva det. Det kan man se på de senaste rubrikerna som oftast är versrader ur ngn låt som jag precis lyssnat på.
Okej, ett god-natt sms sen blir det sömn
quasimodo
Det var borta ett tag!
Nu är det tillbaka igen!
- Jag blir så arg
Nej men minns ni att i början av april så hade jag värsta allergiska reaktionerna? Med svullna händer och nässelutslag på hela kroppen. Hur som helst så hade jag det och jag ringde vårdcentralen och i slutet så våldgästade jag dem, kärvde att få hjälp och svar. Det jag fick var några antihistaminer och sedan en förklaring att det var vanligt med sådant och att man inte säkert kan säga varför. Jag skulle avvakta och se. Sen försvann dem och jag trodde det hade vart pollen.
Nu är dem tillbaka!
Hela underrarmen kliar och är röd och små röda märken kommer upp och jag vet fan inte vad det är? Jag ser sjuk ut och jag skäms. För detta är fan inte normalt! Och vårdcentralen gör inget och nej, det är inte så att jag vill ha en diagnos bara för att det är coolt att vara sjuk eller ger mig någon högre status, Det är för att jag behöver eta vad jag ska hålla mig borta för. Att äta piller kan vara okej, men jag ska till spanien, vad heter pillerna där? Usch, ocg dessutom kliar det och jag har inte tid. Jag ska jobba, packa och fixa idag!
Nu behöver jag dig här. Så enkelt är det! Du gör det bra igen så kom hit och gör mig bra!
praise for the morning
Så sitter man och planerar lite vänersnäslägertema och det är trevligt! Ska bli kul att cykla och hälsa på om en vecka.
Synd att man inte kunde åka på summercamp bara för jag känner att min lägersug börjar komma. Och det börjar kännas ordentligt nu. Och det är surt att man inte kan stilla det förrän nästa år, och då är det inte ens summercamp, men kongress, (om man känner för det då)
Nu blir det att cykla och mata Agnes och sedan är det iväg till lägenheten och jobbet.
Today's the day I'm gonna make it happen baby
blackbird
and you used to be so sweet I heard you say
that my love was an addiction
when we cling our love is strong
when you go you're gone forever
you string along you string along
+/-
Tisdag och jag ska sart bege mig till jobbet. Dagen bjuder väl inte på så mycket mer än att det blir utomhusbio (om vädret tillåter) i trollhättan ikväll. Jag och resten av dreamteam ska bege oss med cyklarna till storstaden och mysa framför filmen Solstorm. Hade vart trevligt att cykla ihop med någon annan än dreamteam, någon man kunde mysa lite mer med, men jag är inte sur för det. Man måste ta tillvara på stunderna med dreamteam också. Men tusan, det kommer andra filmer och andra möjligheter till sådant.
Börjar jobba tre idag och det händer väl inte så mycket mer egentligen. Ska flytta också. Det är rätt stort, men bara till slutet av veckan. Jag ska flytta till farsans lägenhet (en lägenhet vars vardagsrum verkligen måste fixas) för att johanna ska bo i mitt rum och jag vill inte sova på soffan. Så därför flyttar jag dit. Dessutom så (nu kommer stunden ni ska tycka synd om mig och ge mig några tröstande ord) ska jag jobba natten fredag och lördag och kommer vilja sova och inte bli störd av syster, systerskompis eller föräldrar! Jag behöver min skönhetssömn!
Lite patetisk, ja det är jag, men jag får leva med det också. Men många är patetiska. Jag klamrar mig fast på illusioner som jag rent krasst inte funkar. Därför måste jag släppa det och gå vidare. Herregud, det är så sjukt. Jag blir förbannad på mig själv och jag ljuger för mig själv. Det är det värsta av allt ju. Att jag intakar mig själv saker som är ouppnåliga och ibland korkade. Usch. det är verkligen patetiskt. dessutom när man VET att det är fel väg att vandra. Jag hatar att inte ha kontroll, inte alls. Me no encanta. Och jag vet inte vad du gör för att få mig sånhär heller...
mitt ansvar
Ny vecka, nya tag och idag är elisens födelsedag. ett jättegrattis till henne! Och grattis till kronprinsessan som också fyller år idag. Det är sol och jag ska snart till jobbet och vara glad en stund och tjäna pengar! Men jag måste spara varenda öre, för att kunna leva ett drägligt liv i España. Egentligen kvittar det, för jag är otroligt spänd inför spanien och dessutom att bara lämna allt bakom mig, inte vara en del av allt jobbigt här hemma och som håller mig kvar, lite krampaktigt, här hemma. Skönt att veta att det inte var jag i alla fall. Att det bara var på skoj och att kunna acceptera det så blev det enklare.
Jag tror att det kan fungera. På riktigt denna gången. Varför skulle det inte fungera liksom. Jo visst., jag kankse inte är världens bästa och absolut ingen expert när det kommer till sånthär men det finns en känsla att det kan fungera. Att det är rätt och att man kan skapa en förändring.
skriver om dagen senare... nu är det bara för att jag är glad som jag skriver.
Hopp i duschen
Jag tror att jag börjar bli sjuk.
och Jennie har sett Mamma Mia, och jag vill också se den. jag har ett sug i magen och blir lite spänd varje gång trailern går på tvn. Jag vill se den, men jag tänker inte se den själv! Ragga Biopolare blir nästa projekt
Idag kom min mp3! Jag blev lycklig för nu slipper jag prata med mig själv när jag cyklar! Jag har ngt att göra och det går lite fortare. Faktiskt så lcykades jag åka hem på 14 minuter idag. 8när jag började cykla tog det 16) Mitt mål är att komam ner till 12 och jag tror jag kommer klara det. Dessutom fick jag i tristessen sluta en timma tidigare och det var så skönt. Bra att komma hem tidigare och slappa lite mer. Kolla runt och njuta av dagen.
Nu blir det mat, filt och täcke! och en kopp te bara för att runda av dagen.
a new direction
Hur det än går så går det framåt
Nu ska jag köpa godis! För godis är gott och man behöver godis när man är lite nedstämd. Dessutom så ska kvällen vara filminspirirerad och man kan inte se film utan godis, That's it
Rename the sundays
Vaknade sent och jag mår som jag alltid gör. Ingen skillnad här inte utan det är fantastiskt idag. (har jag lurat mig själv tillräckligt nu) Jag är trött, näst intill apatisk och bara sitter invirat i mitt täcke och längtar efter mat. Men när man tänker efter är det bara trötthet, jag är varken bakis eller har ångest över pinsamma situationer igår (för så vitt som jag vet så hände det inget pinsamt). Jag kom hem 05:10 och visste ni att det är ljust utomhus klockan 5? det var mysigt och jag längtade efter någon att gå en nattpromenad med.
Gårdagen, trots Västtrafiks strul, var skitkul! Även om det regnade lite så var jag riktigt pepp på utgång och jag hade riktigt roligt. Och man träffade folk man inte sett på länge på en plats som man inte trodde man skulle träffa dem. Men nu så får det vara nog en stund, eller tills torsdag då Fanny fyller år och det blir en stund på lipz. (dock ska man jobba dagen efter och kan inte vara helt radar)
Dagen bjuder inte på så mycket faktiskt. Jag borde hämta min cykel och lämna tillbaka fritidskortet, men sedan så händer inte så mycket... inte för att jag direkt vill det heller. Dagen får vara en slappdag, för det är söndag. Och jag vill vara död idag. Se film kanske, eller bara sitta och dega framför datorn. Inte mer.
Nu är min mobil tyst. Och den kommer väl vara tyst ett tag. Det tycker jag är tråkigt men vad ska man göra när det inte går att nå folk hela tiden.
När jag kom hem från en toppenkväll såg min väg ut såhär... det var rätt fridfullt måste jag säga
Hon kan vara var som helst
Dags för party, tårtan är fixad så nu är det bara att dra till stan
skriver mer sen
Då har man köpt sig en jacka och ett par skor. Mitt lilla shoppingberoende är stillat och nu kan jag fokusera på ikväll Shit ikväll ska bli en bra kväll. Jag kommer att ha roligt och är verkligen pepp och tänker inte låta något det vara annat. För fy fan, det var längesedan man mådde ordentligt bra och jag kan säga att suget har funnits där sedan midsommar att festa som en idiot och skita i resten
Nu är det färdiglekt konsulent för en stund också och dags att koppla bort allt sådant.
Förfesta på en buss? Not that hypat!
Tycker du om att såra människor?
Vi lever som i drömmarna
heaven knows I suppose
jag lurar mig själv hela tiden men jag har börjat förutspå när det ska hända och lyckas att mildra konsekvenserna. det känns bra. Det gör också att jag lyckas förändra mig till det bättre vilket var meningen med detta året. Jag vet bara inte hur man ska lösa det när man åker dit igen, när man trampar i klaveret borde det egentligen bli minus på min förändringsskala. Sådant löser vi senare. Nu ska jag fokusera framåt istället.
och skratta det i ansiktet
Dagen har gett mig mycket, men mest värk i mina ben. Jag försov mig i morses och hann inte med att dricka mitt morgonkaffe innan jag cyklade till jobbet vilket resulterade i att jag var otroligt lik en sömngångare den första timmen på jobbet. Men två av de mest godaste koppar kaffe jag någonsin druckit senare så var jag återigen på och kunde fråga om senap eller ketchup på mitt vanliga trevliga sätt. Och det var en lite ovanlig dag på jobbet idag för ur tomma intet kom 20 belgiska scouter och skulle handla mat och det blev smått kaos. Jag hade gärna velat snacka lite och föröska på min knaggliga franska, speciellt men av tjejerna i gruppen, för man gör inte världens snyggaste intryck när man fårgar om de vill ha salt eller krydda på pommesfritesen, dessutom så var de från den tyska delen av detta lilla land och jag kan inte ett ord tyska. Trevligt var det för sedan gick resten av kvällen fort och jag kunde åka hem.
Nu sitter man här och har precis vart i duschen och är återigen fräsh när det slår mig att jag drömmer mig bort. Och mina tankar går till en person som är långt bort och jag undrar hur hon har det och vad hon gör. Om det är varmt och kallt och om hon har tråkigt. Vad hon har gjort idag och vad hon kommer göra imorgon och när hon kommer hem kommer hon då ha tid till mig? Vill hon ens det? Jag vet inte, men det är tankar som rusar i mitt huvud. ordet om är min bästa vän i dessa lägen.
Imorgon, jag måste redan nu skriva om imorogn, bjuder på väldans mycket och jag är riktigt pepp för morgondagens äventyr. Först ska jag baka en bröllopstårta! Shit vilken prestationsångest det ger, men det går bra, det gör det alltid. Efter det så beger jag mig till Siba för att fixa ngt snyggt att ha på mig (en jacka) och sedan bär det iväg till grebbestad med ingen mindre än jennpa! Jag är så pepp så det finns inte och det ska bli skönt att komma ut lite, träffa folk och förhoppningsvis mysa lite i solnedgången. Det är vad jag ser fram emot mest.
Jag ville också säga att för er kännedom så hade jag en igelkott i mitt badrum förut och jag blev vättskrämd när jag skulle sätta på vatten och den gick mellan benen på mig. Jag fick shasa ut den och stänga ytterdörren sedan var jag lugn. Men hur normal tycks man vara när man säger att man hade en igelkott i sitt badrum. Ja hej, dårhuset nästa! Men jag ljuger inte ifall du trodde det.
låt mig distraheras av dig lite till
no turning back
Dessutom så kändes det bra att tacka nej, jag var inte redo... och Karlstad känndes lite för nära just nu.
Men jag kom in, det är huvudsaken! Hela våren har man gått runt och tänkt på det och så är det helt plötsligt över
men fan va nöjd jag är med mig själv
Lay all your love on me
Att det kan finnas något där, det måste det göra. Något finns det, jag vet inte bara vad det kan vara. Jag tror att om sanningen ska fram så är det bara det jag är rädd. Jag vill inte riskera att hamna i situationer där jag inte är bekväm. Därför gör jag som jag gör, därför så är jag som jag är. Jag har velat ändra på mig och har försökt men kommer ni ihåg hur det slutade då? jag gör det och är rädd kanske att det ska hamna där igen. Nu är det inte samma situation, och framförallt är inte jag den samme. Men i vilket fall...
Jag behöver ha ordning på mina tankar! Jag behöver gå omkring och veta vad jag vill. Vad man ska satsa på liksom?
Don't go waisting yor emotions
come along
solen lyser, dags att ta tillvara på dagen. Två timmars läsning sedan iväg till stan för att träna och sedan jobba!
Så borde jag skriva ett blogginlägg för det? Ja då :-)
för idag fick jag beviljat studiemedel. Inget som stoppar mig för att plugga spanska i spanien från och med hösten. Ligga på playan och njuta av livet, låter faktiskt som paradiset
dessutom så kommer jag få besked om universitetet. Om jag kom in på Pol Kand eller inte så jag kan tacka nej och samtidigt så är det lite av en försäkran att jag kommer in när jag sedan vill börja plugga.
tänker på dig
addicted
Det var så enkelt. Det var så enkelt. Jag släppte det, utan varken skuldkänslor eller ånger, jag var inte ens ledsen eller glad, jag gjorde det som behövdes göras. Jag satte mig själv i första rummet för första gången på väldigt länge och jag trivdes med det. Det var något (eller någon) som sa till mig att det jag höll på med var inte bra och jag förstod, såg konsekvenserna som hade blivit och jag blev äcklad, arg och förbannad på att det hade gått så långt. Jag ville inte vara en del av det längre och sa stopp. Sedan var det inget mer med det.
Men så sitter man här. Trots allt! ALLT som jag inte ville vara en del av, trots att jag sa nej och trots att mycket av det har fått mig att må så dåligt på olika sätt så finner jag mig själv på samma plats ändå. Skillnaden nu är att jag inte har något att skylla på att jag måste. Jag gör detta helt frivilligt utan några krav eller tysta överenskommelser att gömma mig bakom. Jag har inga ursäkter för att jag är fast. Jag är helt enkelt beroende av det. Jag får en kick av det och vill ha mer, kan inte vara utan det. Jag berusar mig av det helt enkelt.
Så nu har jag suttit här, pepp efter gårdagens fika med Josefin. En fika som skulle peppa henne mer än mig och som skulle göra det lättare för mig att släppa taget fick en motsatt effekt där jag rusar omkring i ett produktivitetsmoln och gör saker som jag inte har något att göra med över huvud taget och med saker som jag inte ens sympatiserar med. Att sporra sin gamla styrelse att få igång sina egna tankar och idéer är en sak, men att börja få idéer själv... ja det är en annan.
Det var inte meningen att jag skulle sitta här efter en dag på jobbet och en timmes promenad hem och skriva en maillista för Sumemrcamp och ta på mig ansvaret att ordna resor för de som inte gjort det. Det var inte meningen att jag skulle ordna en Att-göra lista för en Paintballturnering. Det var inte meningen att jag skulle vara aktiv i UNF. Men nu har jag gjort det och kunde inte släppa det.
Men jag är medveten om problemet och problemen som kan skapas av det jag gör. Jag är medveten, det är steg ett. Nästa steg är att bli medveten om att det inte är en del av mig och jag är inte en del av det.
blir ju inte lätt att somna nu
det var allt jag ville säga
plus att idag träffade jag Magdalena! Det var trevligt, men lite mysko, men fortfarande trevligt. Får se om man stöter på henne igen, vänersborg är inte världens största stad liksom. Hade vart trevligt att prata över en fika.
fancy party
Så har man fått papper på att man kommer att få pengar för Spanien, jag är riktigt glad och nöjd och ja, allt annat man kan vara. Livet går riktigt bra just nu måste jag säga. Så lyssnar man på Miss Li och längtar efter en Mp3. Det finns inte så mycket mer att skriva för dagen har precis börjat och mina förväntningar är sisådär på dagen. Kommer nog förmodligen att sluta tidigt idag och sedan blir det hem. Snart måste jag skaffa mig flyttlådor också!
Idag ska jag ta en glass med Josefin och det kommer gå ritkigt bra. För nu börjar sista etappen för mitt UNFande en stund, nämligen själva överlämnadet av ansvar och arbete. Ja det känns okej, lite vemodigt såklart, för jag var en jävla bra UNFare och det är synd att bara slänga bort det samtidigt som jag inte ville längre och tyckte det inte var roligt och då måste man fatta ett moget beslut. Det som allt annat kommer ju finnas kvar om man kommer tillbaka.
Hopp in i duschen och snart hopp på cykeln, mp3n kom inte idag, då kommer den imorgon
kom tillbaka snart
På det femte gäller det
Would you like to be my long lost penpal?
Pengar igår och det var en massa! Gjorde mig rik och lycklig och snart ska man skaffa sig sin skinnjacka eller regnjacka. Kanske både ock? I don't know. Men vad jag vet är att idag måste jag betala delbetalning för spanien så det blir på riktigt lite till.
Dessutom var jag på vänersnäs igår och hälsade på Emma, men grejen var att vi åkte förbi Vänersnäslägersplatsen och det fanns liksom en känsla när jag åkte förb. Jag bev lugn och föväntansfull med ett litet pirr i min mage. Jag ville dit. Hela jag längtade dit. Så nästa år får jag åka dit hela veckan, om jag är hemma vill säga. Men det där var en känsla av sommar, gemenskap och kärlek, en känsla jag vill ha oftare.
på det fjärde ska det ske
Så fick man också sluta tidigare idag för att det regnade och fanns inget att göra. Skönt för mig men det innebär lite mindre pengar än vad jag förväntat mig denna löning. Eller egentligen blir det nästa löning för nu så har pengarna redan kommit, därav att jag har beställt min mp3. Men jag fick cykla hem i något som kunde vara ett ösregn men blev bara några droppar och uppehåll. Tack Gud säger jag men låt det vara sol och fint hela tiden kanske!
Nu blir det att sitta en stund framför datorn för att sedan bege sig nedåt, mot ett varmt bad och läsa lite ur Flickan som Älskade Tom Gordon och bli rädd och faschinerad, fängslad och äcklad på samma gång. Egentligen måste jag dra mig till Konsum också, får väl ta och göra det så småningom och det smartaste vore ju att göra det innan jag hoppar i duschen eller hur? Ja det är smartare och det är nog något jag får göra. Vilket jag senare gjorde men inte helt problemfritt mina vänner. Därför att jag inte hade pengar på kortet fick man åka tillbaka hem med varorna ståendes på rullbandet och skaffa fram pengar. Då är det tur att man gömmer undan några 100 lappar här och var som man så snällt hittar när man behöver dem. Så med nyinhandlad kattmat, mjölk och hårspray (till mamma) så kan man äntligen börja läsa sin bok!
Dessutom så kommer vi till nyheten att Magnus kan bli arg! Och just nu tror jag att han är det. Han vet inte riktigt än på Vem eller på Vad han är det exakt, men det finns en liten känsla av personlig avsmak och med smått hat och som bubblar lite ovanför magen men nedanför bröstet, väntar på att bryta ut och lysa igenom. Men Magnus har tänkt att sätta stopp för denna irrationella känsla! Det är ju inte så bra att bli arg, och speciellt inte på något man inte vet varför.
Tack och hej älskling och ha en fantastisk vecka, för det kommer jag ha
ett, två, tre
Dessutom så läser jag en skitbra bok. Och jag har kommit på vad som gör en bra bok: det är när man precis har börjat och vill läsa slutet men tvingar sig att inte göra det, det är också när man har rationella diskussioner med bokens karaktärer och handlingen i sig. Exempel "det är långt kvar av boken, hon kan väl inte dö än, hon kommer klara sig". Dessutom är det när man lägger ifrån sig boken fast man inte vill samtidigt som man vill för att den ska räcka längre.
Stephen Kings Flickan som älskade Tom Gordon är en sådan bok
allt vad som än händer
Snart ska jag hoppa in i duschen och sedan bär det iväg med morfar. Jag på cykel, han på permobil ska vi ta oss till vänersborg och äta lite glass och bara ha det mysigt. Jag gillar min morfar och att spendera tid med honom och om ni har tur så kommer det upp någon bild sedan :-)På tal om bilder så hittade jag på syrrans dator bilder från Bryssel och UNFaren på Wendelseberg som jag ska ladda upp senare.
Min mamma sa idag något som jag har riktigt svårt att smälta. Vi låg ute i gräset och pratade i solen och så sl'ppte hon bomben att hon inte tror att jag någonsin kommer komma tillbaka. Att jag kommer bosätta mig i Spanien i minst ett par år och skapa mig ett liv där nere helt utan alla här hemma. Hon var helt övertygad om att detta är sista gången som jag sätter min fot i vargön utan direkt mening. Ja kanske det är så, det kanske är en av mina tankar också, men hur folk ser på en själv, det är en läskig tanke och som idag blev pånytt aktuell. Detsamma som att jag ses som en bitter människa, sur och grinig och ganska så cynisk och inte allt för ofta glad och positiv. Det är lite mysko och det får jag ändra på.
Vemod och sorg ska inte ligga över mig denna veckan, nej, jag ska försöka vara positiv ända ut i naglarna. Det finns mycket att vara glad över just nu. Mycket mycket mycket glädje väntar och jag ska stå och ta emot den med öppna armar!
personligt och intimt
Nu har jag helg! I ungefär ett dygn för sedan blir det jobb söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Jga jobbar lite för mycket och hinner inte andas egentligen och idag fick jag gå in tidigare och bära ner 300 kilo korv ner för en brant trappa! Det tog ungefär en halvtimme och det träningspass jag skulle ha idag blev lite annorlunda.
Nu sitter jag dock här och är lite trött och sleten så det blir nog en kort kväll för att sedan ha en skön dag imorgon. Fika och bokläsning ligger på agendan.
Och shit vad mycket brunkräm killen på nyheterna har
Från och med idag
Helt ensam om mindre än 2 månader
Varför skriver jag detta då? Och ältar det fram och tillbaka? Jo därför att jag skickade in pappren till CSN förut och nu är det bara att vänta i två månader innan jag åker iväg. Nu finns det inte mycket mer jag kan göra än att leva livet och förbereda mig på att flytta hemifrån. 2 månader av känslomässig föreberedelse tror jag är bra, för annars så blir jag stressad och panikattacker kommer vara en del av min vardag.
Idag så var jag iväg till jennpa och kollade på allsången på skansen, men jag och jennie ska till allsången på liseberg istället. Men jag blev lita avskräckt när jag såg Peter Jöback. Att man kan se ut som man vill är en självklarhet, men kankse man ska se sig själv i spegeln innan man går ut. Lite som Alexander Bard. tänk deras barn! Morden i Midsummer var en plåga idag, riktigt tråkigt måste jag säga. Bättre lycka nästa vecka om man inte jobbar så som ansvarstagande människor får göra.
På Fredag åker syrran till Spanien och imorgon åker folk på festival. Snart är det Vänersnäs och Fallens och sedan åker folk till Ransberg/Värmland. Alla är påväg nånstans eller är någonstans nu. Det känsn bra att det finns lite motion in the ocean. Kankse man ska sova nu?
Jag vet inte vad som händer med mig eller ens om jag gillar det men jag finner mig själv dagdrömmandes och att mina tankar allt oftare hamnar hos dig. Finns det tid just nu?
this time is the right time
Men vad läskigt det känns just nu. För nu är det exakt två månader innan jag börjar och tiden går verkligen fort. Kan man tänka sig att det är nu en månad sedan jag var iväg till tyskland och för ett år sedan var jag i uppsala och kongress? Det går för fort, man hinner inte riktigt med. Men samtidigt så vill jag ju inte att det ska gå långsammare heller, inte nu i vilket fall.
Snart bär det iväg till jobbet igen. Trevligt värre. Nej inte riktigt. Jag är mest trött på det och då har jag knappt börjat. Men man får se det från den ljusa sidan eller hur? Jag har bara två månader kvar, sedan blir det partey. Ett oförglömligt party som jag hoppas att du kommer på? Kankse blir sista gången du träffar Magnus liksom... tänk om.. ja tänk om jag fastnar i Barcelona och behöver aldrig mer kränga korv någonsin. Ja lek med tanken en stund så finner du den lockande.
Nu har jag bara ett problem kvar och det är Björn Gustafsson biljetterna. För jag fattar inte riktigt blocket
