.

Ibland förundras man själv. Men att promenera hem från Kronoparken till Rud en höstnatt är inte det enklaste att göra utan att tänka på mord, älgar, och allt annat som kan hända, fast det inte gör det. Det är dels för kallt för att folk ska lura ute skogen mitt ute i ingenstans, dels så är jag kille och löper mindre risk i typ allt. Men ändå, det är fortfarande inte lätt att behålla lugnet..

Märkligast var väl när den här historien ploppade upp ur minnet från hösthajker och sånt när man var liten.. fårn ingenstans, och det värsta var väl att den fick mig ändå att bli riktigt skraj.. jag är en sån mes..

Det var en tjej och en kille som var ute och åkte i killens pappas bil. De körde på småvägar och stannade och pussades ibland. Så plötsligt startade inte bilen. Det var slut på bensin. Killen tog reservdunken för att gå till närmaste bensinstation och köpa bensin. Han sa till tjejen att veva upp alla fönster och låsa dörrarna inifrån och inte öppna förrän han kom tillbaka. Tjejen gjorde som han sa och så knäppte hon på radion och satt och lyssnade på ett musikprogram. Mitt i en låt kom hallåmannen in och sa att en farlig mördare hade rymt från ett sinnessjukhus alldeles i närheten. Sen fortsatte musiken och tjejen satt och stampade takten med foten i bilgolvet. Efter ett tag lät det som om någon mer stampade takten, men flickan kunde inte se något konstigt. När pojken varit borta mer än en timme svängde en polisbil upp bredvid bilen där flickan satt. Poliserna ropade till henne att hon skulle låsa upp dörren och springa det fortaste hon kunde till polisbilen och hon fick absolut inte titta bakåt. Flickan hoppade ur bilen och sprang mot polisbilen. När hon var nästan framme vände hon sig om och tittade. Då fick hon se den galne mördaren. Han satt på biltaket och dunkade hennes pojkväns avhuggna huvud mot takplåten.