.

Detta kommer bli ett inlägg i nostalgins fotspår. För nu är det bara en vecka kvar innan jag åker och då har jag inte tid att vara nostalgisk det får bli nu.

Hur fort har den här sommaren inte gått då? Och fasiken vad man kommer minnas sin första sommar i frihet. Med dåliga och bra minnen såklart.  Men det har vart en fantastisk sommar, det har det verkligen.

Skriver mitt i natten efter en kväll som var mer än helt okej. Var för trött för att hämta energin att skapa en hejdundrandes fest men skönt häng blev det i vilket fall och mysigt om inte annat. Sanning och Konsekvens är en lek som man leker alldeles för lite i mitt stycke och det är skönt att den faktiskt har uppgraderat sig lite. Kul är det i vilket fall. Jag vet också att jag inte kann poppa popcorn så bra, men detta berodde på att jag är så pratglad och glömde av tiden. Men det gjorde inte så mycket. Jag ska vara ärlig; det gjorde ingenting.

Trevligt var det att få träffa folk man kommer sakna en sista (?) gång innan man flyttar. Det är nu 6 dagar kvar och det går ju så himlans fort.  Jag kan knappt förstå det själv att jag är där nu. Men med den här sommaren i bagaget är jag redo för det mesta. Jag kommer sakna den, minnas den med glädje iaf. Allt från studenten till mys i soffan, det har lika stor betydelse för det har alla vart en del av att skapa en ganska så perfekt sommar.

Fan va jag kommer sakna saker. Jag kommer sakna personer och händelser. Bara det att inte vara med på Lusseröjjet iår känns som en miss av mig. Men jag ska vara med på vänersnäslägret nästa år. en veckas semester från spanien, det kan jag unna mig och speciellt när det är med människor som är helt fantastiska. För om jag ska vara ärlig så är de flesta UNFarna mer än fantastiska, de är hopplöst goa. Okej, nu vet jag att det inte är UNF som gör det, men jag har lärt känan dessa fantastiska personer genom UNF och det ska man i alla fall vara tacksam över.

Jag är tacksam för så mycket. Men jag är tacksam över att jag är mig själv och att jag har vågat vara det denhär sommaren och kunnat våga fatta mina egna beslut. Det har inte handlat om att behaga någon annan utan jag har gjort det jag vill och det jag kunnat.

Detta är mitt hejdå till folket och på återseende. När jag kommer tillbaka så är det en ny tid och flrhoppningsvis en ny Magnus. I det avseendet att jag har så mycket mer i ryggsäcken än jag hade innan. Jag kanske inte har sagt det eller visat det men jag vill att ni ska veta att jag kommer sakna er, varenda en av er som kan relatera till mig, och även ni som inte kan det. Jag har gett er plats i mitt hjärta och där stannar ni kvar!