.

Det går upp och det går ner, självklart det förstår jag också. Jag har nog bara inte fattat det ordentligt förrän nu. Inte på riktigt iaf. För nu förstår jag att det är det som gör livet värt att leva och värt att fortsätta. Just nu går mitt liv ganska mycket uppåt och hoppas det håller sig där ett bra tag, tills efter studenten iaf.



Det är UNF som spökar bara, en massa skit överallt samtidigt som det faktikst är ganska kul. men den jävla pressen. Fy hu jeda mig. Alla jävla krav får mig att spy ibland. Samtidigt som jag inte kan leva utan människorna och känslan av att göra något viktigt, men att vara pretto, det kan jag leva utan.

Bergochalbana så långt jag ser:  Verkligen, ja du, ibland så är livet så himlans komplicerat och jag förstår inte varför eller. För det det är till 100 %. Då borde det inte vara så himlans svårt eller hur, det borde vara självklart. Nejnejnej, livet fungerar inte så. Utan jag går runt och oroar mig och ojjar mig över detaljer och saker som är helt oviktiga. Det enda som är viktigt finns redan där.

Det känns som jag stampar lite på samma ställe nu. Jag vill bara sprudla och göra allt nu och leka vår. spricka ut i vild glädje och dans och fortsätra vara där, skina ikapp med solen och rulla mig i gräset.