.

Jag äter godis, jag tröstäter godis. Ja det är lite patetiskt och löjligt men godiset får mig att må bättre. För en stund, och för så lång tid som det behövs. För jag är deppig. De skolarbeten som jag skulle fixa kommer ingenstans.
 
Inte världens längsta blogginlägg och det behöver det inte vara heller för jag har inte så mycket att säga direkt. Ni vet redan om att jag är upp över öronen förälskad.

Just nu vill jag leva!