JADÅ, fan va gött!
Och maud står där som en fet äcklig parasit,
min fråga ärr vad fan har hon gjort för att rädda hela trestadsområdet?
Vad vill du att hon ska göra? Statliga interventioner gör sällan någon bra och långsiktig nytta. Låt marknaden ha sin gång, biltillverkning i Sverige är uppenbarligen ingenting som fungerar särskilt bra – det är för dyrt helt enkelt. Vi måste arbeta med andra saker och anpassa oss till de sektorer där vi verkligen kan erbjuda saker, det enda som händer nu är att det skjuts upp några år men sen är vi i samma situation igen.
Kort sagt, att skylla på Maud är patetiskt och visar i mina ögon på okunskap. Det är verkligen inte Mauds fel att GM har betett sig som dom gjort och det är verkligen inte Mauds arbetsuppgift att köpa bilföretag. Regeringen lade fram förslag på ett räddningspaket för regionen som skulle innebära satsning på utbildning – ett alternativ som är mycket mycket bättre ur ett långsiktigt perspektiv och som verkligen kan skapa ett attraktivt område. Nu lever Saab kvar och gamla arbetare kämpar på och gör precis samma jobb man i Asien gör för en bråkdel av pengarna men med samma resultat. Det, om något, är patetiskt.
Vad jag vill att Maud ska göra är mycket enkelt. Jag vill att hon håller sig där hon är, och sköta det hon ska. Och som näringsminister har hon skött hela SAABaffären mycket dåligt i min mening. SAAB är en vesäntlig del för trestadsområdet och utgör en viktig del för att förindra en sjuhelsikes arbetslöshet i trestad. Vilket skulle innebära belastningar för kommunerna och staten om ett helt område är utan sysselsättning och spökstäder är aldirg bra för Sverige.
Jag anser att Maud Olofsson och den svenska regeringen inte skulle ha ställt sig såpass passivt som man fårn början gjorde utan man skulle ha stått i täten för kampen om att ha kvar jobben. Istället var det opinionen och arbetarna som i folsktorm kämpade med blod svett och tårar. Det som är patetiskt då är att Näringsministern står i glansen och tar åt sig av det som inte är hennes förtjänst.
SAAB automobile är inte ett företag som alla andra, inte för oss som har våra rötter i trestadsområdet, kanske inte heller för de flesta svenskar. För oss är det en nationalklenod, en kronjuvel och en livsstil som vi har byggt upp våra liv kring och som skulle vara förödande att ta bort. Att man satsar på utbildning och andra områden är något som jag uppskattar, men att subsidera detta helt och hållet med den fart som regeringen var beredd att göra var inte förankrat i det lokala.
Jag är beredd att kämpa för Sverige, jag är beredd att kämpa för svenska jobb. Och att rädda SAAB är just en sådan kamp jag är beredd att utkämpa. Dock håller jag med om att GM bär det största ansvaret och jag är inte en supporter av dem över huvudtaget. Men istället för att våga satsa valde GM att avveckla och inte se SAAB:s fulla potential, vilket jag hade hoppats att den svenska regeringen och maud hade gjort.
Ok, du anser att hon har skött affären dåligt. "vilket jag hade hoppats att den svenska regeringen och maud hade gjort." – gjort vadå mer exakt? Staten har gått in med lånegaranti, men blandar man i sig för mycket i affären och t.ex går in och köper Saab sätter man de marknadsekonomiska krafter som annars skulle "lösa" problemet, antingen på kort eller lång sikt. Man skapar då ett för stort utbud och istället för att rätta sig efter vad marknaden efterfrågar så erbjuder man bara för att hoppas att marknaden rättar sig därefter enbart för att säkra jobben – kortsiktigt.
Att förankra det i det lokala är delvis en konstig syn – det är som att fråga en Kristdemokrat vilka som bör sitta i regeringen. Svaret är ganska självklart eftersom vi pratar om folk som är partiska i frågan. Det är svårt att förankra något, som i slutändan är bättre, i det lokala när de enbart ser att jobben försvinner och det kommer bli misär och jorden kommer gå under.
Klart Saab är ett företag som vilket annat. Att i ord halshugga Maud Olofsson för att hon inte går den kommunistiska linjen och tar över ägandeskap över ett företag så att arbetare, som kanske hörde hemma i Sverige under mitten av 1900-talet, fortsättningsvis ska få hutlösa löner i en internationell jämförelse, det är ett mycket märkligt resonemang. Att sätta något slags kulturellt och socialt värde på företaget och sedan ta in det i samhällsekonomiska kalkyler håller inte.
