2 februari, 2012
SVT debatt idag fick mig att fundera. Jag blir förbannad när människor inte ser (eller väljer att inte se) att det finns ett klassamhälle. Vi lever med olika förutsättningar att lyckas och det finns hinder och klassklyftor som måste överbryggas. Idag ser vi att de fattiga blir fattigare och de rikare blir rikare och de som har makten vill inte göra något åt det.
Vi lever i ett klassamhälle, och det är okej. Så länge som inte klassen begränsar den personliga möjligheten att utvecklas. Det är vad som är det essentiella. Skattesystemet bygger på allas lika värde och att alla är med och bidrar till samhällsutveckling och en ökad välfärd. Om vi minskar skatterna ökar vi också klyfterna. Vad gör 500 spänn mer i plånboken i månaden om det i slutändan krävs att du kan betala en sjukhusräkning på 50 000?
Miljöfrågan är också en klassfråga. Med politiska insitament kan man förändra beteenden och med en miljöskatt (som trängselskatt) skapar man budgetutrymme för satsningar på grön politik. Men det kan också ske via gröna bidrag - som miljöbilspremien, solcellsavdrag, subventioneringar på KRAV och rättvisemärkt med mera. Men som det ser ut nu, med dyra lokaltrafikstaxor, och en kostam omställning har man inte råd att tänka ekologiskt och hållbart. Vi ser det hos privatpersoner, som i uländer.
De rika, de har råd att göra en omställning men de har också råd att betala sig bort från skiten. Låta någon annan ta hand om det och känna sig sorglösa. Vi ser det med utsläppsrätter som med mycket annat. Att betala sig fri frn ansvar är definitivt ett problem och det är ett klassproblem.
Att se människor då som ignorerar eller bagatelliserar klassproblematiken får mig att bli så arg. Om inte vi alla ser fördelarna med att alla delar lika så stannar välfärden, och utan välfärd.. vart är vi då? Jag är förvisso med i ett parti där inte klassfrågan diskuteras och problematiken läggs ofta inte fram. Men det är viktigt. Det är av yttersta vikt att vi minskar klassklyftorna och ser till att klass och ekonomisk härkomst inte begränsar individers och samhällets frihet och utveckling. Det är statens ansvar, och det förutsätter en stark skattepolitik där de som kan är med och bidrar mer så att de som inte kan får möjlighet. Med det kan vi lösa många mer problem.
Vi lever i ett klassamhälle, och det är okej. Så länge som inte klassen begränsar den personliga möjligheten att utvecklas. Det är vad som är det essentiella. Skattesystemet bygger på allas lika värde och att alla är med och bidrar till samhällsutveckling och en ökad välfärd. Om vi minskar skatterna ökar vi också klyfterna. Vad gör 500 spänn mer i plånboken i månaden om det i slutändan krävs att du kan betala en sjukhusräkning på 50 000?
Miljöfrågan är också en klassfråga. Med politiska insitament kan man förändra beteenden och med en miljöskatt (som trängselskatt) skapar man budgetutrymme för satsningar på grön politik. Men det kan också ske via gröna bidrag - som miljöbilspremien, solcellsavdrag, subventioneringar på KRAV och rättvisemärkt med mera. Men som det ser ut nu, med dyra lokaltrafikstaxor, och en kostam omställning har man inte råd att tänka ekologiskt och hållbart. Vi ser det hos privatpersoner, som i uländer.
De rika, de har råd att göra en omställning men de har också råd att betala sig bort från skiten. Låta någon annan ta hand om det och känna sig sorglösa. Vi ser det med utsläppsrätter som med mycket annat. Att betala sig fri frn ansvar är definitivt ett problem och det är ett klassproblem.
Att se människor då som ignorerar eller bagatelliserar klassproblematiken får mig att bli så arg. Om inte vi alla ser fördelarna med att alla delar lika så stannar välfärden, och utan välfärd.. vart är vi då? Jag är förvisso med i ett parti där inte klassfrågan diskuteras och problematiken läggs ofta inte fram. Men det är viktigt. Det är av yttersta vikt att vi minskar klassklyftorna och ser till att klass och ekonomisk härkomst inte begränsar individers och samhällets frihet och utveckling. Det är statens ansvar, och det förutsätter en stark skattepolitik där de som kan är med och bidrar mer så att de som inte kan får möjlighet. Med det kan vi lösa många mer problem.
Kommentarer
Trackback
