.

men fortfarande är det här stor humor
jag älskar det!

men fortfarande är det här stor humor
jag älskar det!

inget går i moll när den här filmen sätts på
det går bara att älska den.

SE DEN SNARAST

så ska man damma av sina dåmkunskaper då, de ligger ändå några år tillbaka i minnet, men jag hoppas att det finns en powerpoint liggandes någonstans. Håller tummarna att det går vägen i alla fall.

jag vill kunna sparka av mig skorna och känna varmt gräs mellan tårna
jag vill samla sniglar i skogsdungen vid stora kullen
jag vill tokåka bob och dricka varm choklad ur en musse pigg termos
jag vill ut med min morfar och dricka läsk ur en glasflaska mitt i skogen
jag vill sova över hos kusinen
jag vill springa hem från skolan, äta pannkakor i köket med solen skinandes mot fönstret
jag vill gå på mellanstadiet
jag vill stå längst väggen på ett disco
jag vill känna pirret i magen när man frågar om man får lov till nästa tryckare
jag vill tycka att en resa till göteborg är det största äventyret i världen
jag vill se lilla huset på prärien och undra vad som kommer hända med laura ingalls wilder
jag vill gå till lyktan och tycka det är sent att lägga sig klockan tio
jag vill baka dumlemuffins
jag vill cykla till nordkroken och bada mitt i natten
jag vill vara duktigast i skolan
jag vill hålla handen med någon jag älskar
jag vill tillbaka till det som en gång var.
och
jag vill vara där jag är
jag vill förändra världen
jag vill vara en droppe i ett hav, i en gemenskap
jag vill skapa mina egna drömmar
jag vill leva i min egna verklighet

den som gör ett uselt drag
är du och inte jag

livet måste gå vidare

Jag har tänkt på en sak..
buktalare (skickliga buktalare) måste ha varit mycket ensamma som barn. Och förmodligen väldigt introverta, blyga och skygga för konfrontation. Ett sabbat självförtroende är säkert också en bidragande faktor. Det är i alla fall vad jag tror. Varför annars har de skapat en karaktär såpass "egen" och specialiserat sig på att inte röra läpparna för att denna lilla docka ska bli så verklig som möjligt.

Buktalare skrämmer mig och speciellt hon här nere. Varför har hon gjort sin docka så elak, är det en personlighet som hon egentligen vill vara, är det så hon vill utrycka sig men inte vågar? Kanske är det för att denna jävla apa är så osympatisk som jag inte tycker om det.. men det är ju lite läskigt. Tycker du inte?

så sitter hansson fast i jönköping, är tvingad att ta ett tåg/buss imorgon, och blir då tvungen att jobba tisdag. Detta betyder då att min fantastiska tisdag, den som skulle tillbringas med hansson i karlstad, är nu borta. Istället får jag väl gå på nationalekonomiföreläsningen.

Attans

Men på riktigt.. var det tvunget att vräka ner snö inatt. Det är mitten på februari, eller ja.. slutet typ. Det har vart vinter konstant i fyra månader. Det är trevligt med vinter, det har vart en gåva att få uppleva en vit jul och en vargavinter för en gångs skull, en nostalgitripp till barndomen och allt det där.

Men nu är det februari, snart mars, jag vill ha vår. Jag vill ha värmande vårsol, gröna gräsmattor, knoppar, krokus och kärlek. Vintern.. den borde i alla fall börja dra sig bortåt nu. Men nej, ytterligare en snöstorm, ytterligare veckor med mössa, halsduk och vantar.

För ett år sedan vid den här tiden, cyklade jag i vårjacka, converse och solglasögon. Jag njöt av den spanska solen i Parc Güell. Det är inte för inte som man längtar tillbaka dit när snön vräker ner.. lite på fel tidpunkt.

Men hey, vi har haft vinter. Hur ofta får man uppleva det?

helgen är på ingång! Det känns.

FINFINT!

OS guld i skidskytte och jag hjälpte allt till det bästa jag kunde. Hoppade upp och ner i min soffa hållandes mina tummar så hårt jag kunde. Det här var fantastiskt. Riktigt jävla bra. Fantastisk prestation. FINFINT

kan ju säga att man pushas och pushas närmare kanten för var dag som går. Och galenskapen är nu väldigt nära. Varför? Jo för att Magnus Heimdahl finner denna påhittade ordvits otroligt rolig:

"Jag är lika blåst som ett vindkraftverk"

Magnus.. på riktigt nu, skärp dig

happy valentines day

på riktigt, jag måste bara klaga en del..
man lagar inte lever när man bor tillsammans med andra människor.

Äckelmagad som jag är så kan jag inte gå utanför dörren, om jag inte vill ulka och må dåligt, detta betyder att nu när jag är sugen på smörgås får skita i det för det är inte möjligt att hålla andan under de minuterna jag behöver göra iordning maten. Lever är något så fruktansvärt äckligt, speciellt när det inte bara är lever utan det tillagas hjärta och njurar också. Vad är det här för en människa.. vart har man fått för sig att detta skulle vara gott, attraktivt och nyttigt? Lever är ju liksom ett reningsorgan och gud vt vad som har hamnat i den.

Nej jag är på väg att spy enbart av tanken, detta gör att det är lite synd om mig

jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om någon borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Du ville prata häromdagen
O helt plötsligt blev det tyst
Jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss
Du trodde säkert att jag hoppats
På nått som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

Men du om någon borde förstå att man inte gör såhär emot mig

det finns album för kärlek, för träning, för sommar, vinter, jul, påsk verkligen allt. Men finns det en bra skiva för den där jobbiga stunden då man ska städa? Nej, det gör det inte! Varför gör det inte det. absolute clean up låter ju lika bra som absolute work out?

Hur som helst, det här får mig att bli pepp när jag städar

Och nu är det nog!

i lördags så var vi på stadsbiblioteket och lyssnade på Joost Lakmaker. Han är en man på 87 år och bor i Säffle men bär dessutom på en fasansfull historia i bagaget, och den ville han delge med oss. Joost är uppväxt i Amsterdam och när nazisterna ockuperade Holland så arresterades hans familj och fördes till ett koncentrationsläget, Joost lyckades komma undan och gick med i motståndsrörelsen, men tillfångatogs av SS soldater och fördes även han till ett koncentrayionsläger för politiska fångar.

Under denna mörka period av de moderna historien så hamnade joost inte bara i ett utan fyra koncentrationsläger och lyckades överleva både Auchwitz 1 och 3 men också dödsmarchen. Och trots alla svåra perioder, all hunger, svält, död och desperation fann han konsten att överleva, kanske av tur, men tack vare detta så kunde jag sitta på stadsbiblioteket och lyssna på hans historia, bli gripen och återigen övertygad om att främlingsfientligheten måste försvinna från vårt land och från världen i sig.

Jag är lycklig och tursam att jag får lyssna på en som upplevt människans värsta sida och ändå lyckats hitta styrkan till att berätta sin historia. Han får mig att kämpa och jag kan inte förstå hur förintelseförnekare kan finnas? Finns det någon logik i att man bygger upp dödsmaskiner och dödsläger i turismsyfte och för att spela på människans sårbarhet? Nej, och det finns inte och när man ser Joost stå helt öppet och delge oss sitt liv, hur man ser rakt in i hans splittrade, sårade själ, där sår som aldrig någonsin kan läkas är helt öppna. Vem vill strö salt i dem såren, vem vill förneka hans existens? Ändå är det det man gör när man förnekar förintelsen och när man låter främlingsfientliga krafter strömma obehindrat.

Främlingsfientlighet har tagit utryck i så många olika sätt under historien, men jag tror på att med tro och öppenhet så kan man överbrygga alla hinder. Att se in i en människas ögon, oavsett om det är ögon hos en muslim, jude, afrikan, eskimå, indian eller europeisk så är det ögon på en människa, en människa med samma hopp och drömmar som du och som jag. Hur kan då hatet bli så stort att man bortser ifrån det, att man nedvärderar sig själv till att begränsas av hudfärg och religion? Jag förstår inte det, kan inte begripa det, och det är vad som gör mig så arg, så villig att kämpa när Sverigedemokratiska värderingar accepteras och förankras i samhället, det är det som får mig att vilja handa när svenska högerextremister stjäl "Arbeit Macht Frei.

Hur man kan förlora respekten för andra människor och för historien är för mig mycket förundrande och det är därför jag blir så glad när jag, elever, barn och vuxna kan lyssna till orden från de få överlevare. Få en verklighetsförankring och ett uppvaknande. För när man inte längre kan lyssna på deras berättelser, vad händer då? Vi vet redan vad som händer när främlingsfientlighet blir politik, och ändå tillåter vi sverigedemokraterna att frodas? Vart är vi på väg egentligen...

Gud, det är inte mycket jag ber Dig om. Det är inte mycket jag kräver.
Jag förstår att Du ger mig prövningar och vill att jag ska lyckas själv
men jag vänder mig till Dig för jag klarar verkligen inte det här.
Jag kommer gå under om jag inte får Ditt stöd.
Gud, det är en liten sak jag ber Dig om, Det är en ynka petitess jag kräver.
Hjälp mig att förstå Nationalekonomin och ge mig styrka att klara av det.
Jag vill ha hjälp att bli ett mattesnille och med Ditt stöd blir det enklare.

Amen.