.

äsch, jag orkar inte riktigt bry mig längre. Dagen går som den går, och huvudsaken är att jag tar mig igenom dagen så bra som möjligt.

Om någon frågar mig just nu vad jag håller på med skulle jag svara att det beror på klockslag och vilken kopp kaffe jag är på. Dagarna är oändligt nyanserade och mitt skrivbord har förvandlats till ett kaos, på snudden till ett oorgaiserat kaos, och det är ovanligt för att komma från mig. Visserligen ser det alltid ut som ett bombnedslag, men jag brukar ha koll.

Just nu är jag mitt uppe i fyra, fem projekt.. eller ja, vänta lite:

• skriver powerpoint för inspringen
• ordnar schema för inspringen
• ringer runt till gud och alla människor om medlemsrabatter
• valvakeveckan ska finslipas
• nollningssaker ska pusslas ihop med jobbschemat

Det är en del som ska göras, och med tidsbrist och med bara 24 timmar på dygnet ska jag hinna städa, diska, laga mat och umgås med människor och jag har en omtenta på torsdag och en retorikuppsats som ska kompleteras.

Fast det klart, jag tycker om det här, jag är sånhär, det är här jag utvecklas. i kaoset finner jag lugn och känsla av verklighet, en vittring efter spänning och känna att man lever. Jag behöver bara få andas nån sekund så löser sig resten senare.

whatever will be, will be :)

igår så fick man släppa det mesta och fookusera på sådant man oftast inte fokuserar på. Det känndes oerhört konstigt, men lättande och så jävla skönt att veta att oavsett vad så är man liksom inte ensam, och det är i andra man själv blir stark.

men det finns ingen tvekan om att sitta ute på balkongen, dela på en flaska vodka och njuta i varandras sällskap är något som underskattas och borde göras oftare

lillasyrran har blitt vuxen.
Stort fett grattis!

saludos amigos!

internet på skolan är äckligt segt, så jag har fortfarande inte lyckats ladda upp några foton.. hur kul är det på en skala. Men jag kan däremot berätta om idag när jag åkte iväg med några nyfunna italienska vänner till playa de san juan för att bada, sola och njuta en stund av livet innan skolan började. Det var faktiskt riktigt najs.

här är jag på castell de santa barbara.. (det blåste lite)

ikväll blir det chill på standen här i alicante, vamos a hacer el botellón, efter ska vi väl ut någonstans, dansa rumporna av oss för att sedan slappa på standen imorgon.
det här är livet på en pinne, och kan inte fatta att nästan en tredjedel av veckan har gått. Galet fort.!

dagarna har spenderats i vargön, med vänner, fest och fallens dagar.
Imorgon åker jag till alicante!

livet på en pinne helt klart!

and i don't think i have to say that i will miss you..

ett år har nästan gått och ja det är dags att lämna 24 kvadrataren.
jag har trivts, om man bortser från att dela ett snuskigt kök med andra människor, riktigt bra.
men som allt annat så är det nåt man lämnar bakom sig, med minnena bevarande.

Trodde dock aldrig att jag skulle få så mycket grejer att få plats.. och jag har typ 100 flyttlådor.

look, there is a sunrise even after the darkest of nights

En söndag att året lägga till handlingarna, vad har egentligen hänt i mitt liv? ingenting och ändå rusar dagarna förbi med saker jag fyller dem med. Just nu räknar jag mest ner till nästa vecka, för då sitter jag på flyget ner till vad jag hoppas sommarens äventyr. Och jag hoppas att jag kan glömma dig på riktigt där på planet, det har ju inte funkat än om man säger så. Åh, det är en vecka kvar, det känns så overkligt att jag faktiskt ska iväg till en stad som jag aldrig varit i, själv.

Känns lite som att göra samma sak om igen, men när man tänker efter så gör jag inte alls samma sak. Man måste fånga dagen, våga leva. Live and let live. Känna sig som den man har kapacitet att vara och det gör man inte om man går i samma hjulspår, lite därför jag inte åker tillbaka till barcelona.

Jag är jag, och jag är fantastisk. och visst kan många kalla det dårskap att åka iväg ensam till spanien för några veckor, men många skulle kalla det dårskap att börja på universitetet, söka ett jobb eller tatuera sig, och om man tittar tillbaka så har jag ju gjort alla dessa saker, så för många är jag nog galen.

and the sun sets, even a glourious day comes to an end.

sista helgen i min lilla studentkorridor, det känns konstigt, men samtidigt riktigt bra.
Idag står det nerpackning av allt och så städning såklart. Den städningen jag gjorde för ett tag sen var ju bra, men det har lyckats att bli stökigt och bökigt igen och det måste ordnas. För på onsdag flyttar jag på riktigt. Då kommer pappa och syrran och då ska allt flyttas till den nya lägenheten. Den kommer dock inte packas upp och fixas förrän i augusti, för jag ska ju faktiskt till spanien. OM EN VECKA wtf!?

nej dags att ta tag i disken, den går fortast. Och sen får man väl börja packa ner all annan skit, och kanske om man har tid så åker jag med en låda eller en väska till den nya lägenheten.

i'm begging you please to come home

klockan är nu elva, jag ska upp klockan fyra för att åka till stockholm klockan sex.
risken är stor att jag somnar kommer jag inte vakna och då missar jag bussen.

ska jag då vara vaken i sex timmar och kunna promenera till stan i god tid, och riskera att vara tröttare än tröttast i stockholm? Jag kan alltid sova på bussen till stockholm.

och m, se nu till att vara friskus imorgon!

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag, utan dina andetag

jag börjar bli lite irriterad, mest på mig själv.

---

Annars har helgen vart riktigt bra, och jobbet börjar komma igång, nu är det verksamhetsplanen som är konkretiserad och utifrån det är det dags att jobba, fram till om två veckor, då jag åker till alicante :D

kvällen kommer bestå av ett spanska prov, och sen film på trean. Känns som ett skönt avslut.

guess what!? det är en ny vecka! Livet går sin stilla gång.
Me like it!

välkommen ut ur dimman, solen skiner visst!

mysigt med en sjuhelsikes huvudvärk, och jag drack ändå inte mycket igår..
men fest är fest och jag gillart, trycker på själva livets like knapp och så kör man igen!

det blir en bra dag. herrjunga, alingsås och imorgon midsommarfirande.
Jag har förhoppningar.
Life is good and yeah, you know it!

Nu är jag hemma från sunne/lysvik och det har sjukt jävla underbart. Lovat att bilder kommer upp ikväll. För ikväll börjar midsommarfirandet med att jag åker hem till vargön och myser med familjen i solskenet.

och just det ja, mina glasögon har kommit, semesterersättningen (iofs på 500 sänn) från makalös kommer imorgon och då kommer också lönen för dessa två veckor på kåren och det är lite mer.
Fantastiska sommar som bara har börjat!

färdigpackad inför överlämingsresan som startar 08:00 imorgon och som kommer ta mig till en bit utanför sunne för en tre dagars roligheter med oss på kåren. Jag ska ha matsäck med mig och jag oroar mig en aning att jag inte kommer vakna. Därför ställer jag klockan på 06:00 och tvångar mig själv att vakna då. Det kommer att gå fint. Men det oroar mig en aning att klockan är halv ett redan.

Vem behöver sömn när det finns kaffe?

jonas gardell är en människa jag har stor respekt för, trots att rent instinktivt jag inte borde ha det.. han är för mycket liksom, men någonstans så är han ju helt underbart skön? så genuin och ärlig. Och någonstans så ensam? Jag tycker om honom, han har min respekt.

annars då?

jag lever och frodas.. kan väl lämna det där.
jobbet på kåren går framåt, städar gör jag i lägenheten
jag skaffar nya glasögon, dricker vin och njuter av livet i allmänhet

det är sommar. vad mer kan man begära?

Du är inte ensam
det finns nån som går med dig
Han vill att du ska veta
Att han har det som du

Som du

tillbaka i karlstad igen efter en impulsvisist till göteborg och vargön. Det är fint att våga vara sådär härligt spontan, det är inte ofta jag är det. Och igår blev hur bra som helst. Inte ofta man seriöst går runt med ett paraply på huvudet med sina vänner. Nu är det dock dags att ta på sig den seriösa dräkten igen, imorgon börjar jag på kåren och det känns.. spännande! Jag är fett nervös, det är jag faktiskt. Vilket är bra.. man ska vara nervös för nya uppdrag, då tar man det på allvar.

god, you know me, please let it be, let it be me...
that's all that i want