.

 

 

tänk om man ändå kunde vara som honom!

 

 

 

 

Här sitter man nu, och är en aning bitter. För på universitetet finns inte något som heter höstlov. Vilket är rätt jobbigt. Så om det är någon som under sitt höstlov har vägarna förbi karlstad får man gärna komma förbi. Jag kan bjuda på kaffe om det är så..

Jag gråter varje gång, kan liksom inte hjälpa det. Det är en sån fantastiskt bra film.

Dags att ta tag i det där körkortet nu.
Ambitionen är innan sommaren 2012.

Vi får se om det går, men håll tummarna i alla fall.

Lite för många räkningar på lite för stora belopp.
Men det är väl en del av vuxenlivet kanske.

Men jobbigt och ångestframkallande är det, helt klart.

Vad är felet på mig?

Jag borde komma ihåg fler, men ack nej. Minnet sviktar och jag känner mig gammal. Återigen.

Måste erkänna att det är en grym känsla efter man har tränat och tycker att man själv ser lite resultat. Förmodligen inga alls, men ja, det känns och det är första steg!

Nu ska jag bara lyckas fortsätta.

måndag - förvaltningsrätt
tisdag - associationsrätt
onsdag- gamla tentor
torsdag - skatterätt
fredag - avtalsrätt
lördag - gamla tentor
söndag - gamla tentor
måndag - plugga på sånt jag inte kan
tisdag - plugga på sånt jag inte kan
onsdag- tentafrågor
torsdag - tenta

Inte ens två veckor kvar till första rättstentan. Jag börjar få smått panik. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera att jag ännu inte kommit in i det pluggstadie som jag behöver och vill vara i. Det är en viktig tenta också, för om jag inte klarar den så kommer i princip hela min fortsatta studietid fucka upp sig. Jag har några uppgifter liggandes bakom och dessa måste jag klara under terminen. Åh, denna ångest.

Dags att tänka tenta helt enkelt

söndagsmyset denna veckan:

Jag dör lite,
mest för att inget verkar vilja funka nu.

är det en minoritet?

Jag tror du behöver det här, och om inte så säger jag det ändå: du är bra. Du är fan bäst. Ingen ska trycka ner dig, inte ens du själv. Du är värd så mycket och jag är glad att jag har dig som kompis.



What if I ever met you? where would I be right now..
Funny how life just falls to place somehow.

Liksom, vem är det här?

Nu har jag sett hela klart hela första säsongen av Glee, och jag kan inget annat än att erkänna att jag är helt fast. Beställde den andra säsongen i fredags och väntar på att kunna ladda ner början på säsong tre.

Skitsamma att den är löjlig och töntig, det är jag också när man väl tänker efter.

 

Därför har jag nu bestämt att jag ska åka hem, för första gången sen mitten på augusti. Den 27 oktober packar jag mig hemåt och stannar ett par dagar. Så om ni känner för en fika så kommer jag vara tillänglig alla timmar på dygne förutom de jag har vigt åt ovanstående.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har gått en kurs i kroki men det struntar du i, jag får ändå aldrig se dig naken. Jag har staffli och jag har kol och jag har nerver av stålmen du bryr dig inte om den saken. Jag har gått på universitet för att bli en bra poet. Jag har läst Boye Ferlin och Öijer men du tycker jag är platt när jag hyllar varje natt som du finns - du tycker jag är löjlig.

Jag har gått på gym för att få gumpen i trim och jag har cyklat i flera timmar. Käkat massa protein för att bli mer maskulin men ser ändå ut som ett par vandrande pinnar. Jag köpte en Cosmopolitan för när det kommer till kritan ska man bejaka sin feminina sida. Men det sket sig du bara skrattade åt mig när jag försökte mig på att niga.. Jag gick till ett diskotek bara för att jag vet man måste lära sig några tricks. Dansade tango en hel natt bara för att, och däckade nån gång vid sex

Jag gick till ett orakel hon håller med mig om den saken att jag nog måste varva ner. Sen tog hon femtio spänn och bad mig komma igen men jag vill inte mer! Jag har gjort allt jag kan för att vara en duktig man men allt jag gör blir fel och du blir bara ledsen. Så jag sätter mig nog ner för jag orkar inte mer så detta måste få bli den sista versen.

Så jag sätter mig ner för jag orkar inte mer så detta måste få bli den sista versen.

igårkväll så fick jag en sån där ego kick man annars inte får så ofta.
Jag kommer in i ett rum och plötsligt hörs ett gällt skrik a la fan skrik: Magnus!, en glad entusiastisk vink och ett leende.

Oj, säger jag.

Ibland förundras man själv. Men att promenera hem från Kronoparken till Rud en höstnatt är inte det enklaste att göra utan att tänka på mord, älgar, och allt annat som kan hända, fast det inte gör det. Det är dels för kallt för att folk ska lura ute skogen mitt ute i ingenstans, dels så är jag kille och löper mindre risk i typ allt. Men ändå, det är fortfarande inte lätt att behålla lugnet..

Märkligast var väl när den här historien ploppade upp ur minnet från hösthajker och sånt när man var liten.. fårn ingenstans, och det värsta var väl att den fick mig ändå att bli riktigt skraj.. jag är en sån mes..

Det var en tjej och en kille som var ute och åkte i killens pappas bil. De körde på småvägar och stannade och pussades ibland. Så plötsligt startade inte bilen. Det var slut på bensin. Killen tog reservdunken för att gå till närmaste bensinstation och köpa bensin. Han sa till tjejen att veva upp alla fönster och låsa dörrarna inifrån och inte öppna förrän han kom tillbaka. Tjejen gjorde som han sa och så knäppte hon på radion och satt och lyssnade på ett musikprogram. Mitt i en låt kom hallåmannen in och sa att en farlig mördare hade rymt från ett sinnessjukhus alldeles i närheten. Sen fortsatte musiken och tjejen satt och stampade takten med foten i bilgolvet. Efter ett tag lät det som om någon mer stampade takten, men flickan kunde inte se något konstigt. När pojken varit borta mer än en timme svängde en polisbil upp bredvid bilen där flickan satt. Poliserna ropade till henne att hon skulle låsa upp dörren och springa det fortaste hon kunde till polisbilen och hon fick absolut inte titta bakåt. Flickan hoppade ur bilen och sprang mot polisbilen. När hon var nästan framme vände hon sig om och tittade. Då fick hon se den galne mördaren. Han satt på biltaket och dunkade hennes pojkväns avhuggna huvud mot takplåten.

she is a crazy beatch, no kidding!

Borde väl ta och lägga mig snart för att orka med måndagsångesten och en ny vecka. Men nej, jag är inte trött, samtdigt har jag inget att göra. Detta eviga dilemma.

Nej, det får nog bli ett par avsnitt av Glee till, åh what a life.

Helg, äntligen! Och när alla andra drar på Maggio så plöjer jag första säsongen av Glee, käkar salt och vinäger chips och njuter med katten i knät. Rätt bra slut på en bra lördag. Jag och C drog till fair trade mässan och kollade lite och lyssnade på intressanta föreläsningar, det skulle vara tid för en fika, men tvätttiden kom ivägen men det blir säkert en raincheck på den. Det hoppas jag i alla fall.

Men va fan, jag klagar inte alls. Det är såhär livet ska vara.

Den här Daniel Adams Ray, han lirar rätt kitchiga låtar, som sätter sig på huvudet och jag vet inte om jag gillart egentligen..

jag orkar inte skriva

Jag är hemma från Barcelona, även fast jag hade önskat att jag inte vore det.
Dock en dag för sent för vi missade flyget. Så kan det gå ibland..