2014, dag 259

 

Fan, denna tunga känsla av hopplöshet och vemod. Jag kommer att sörja länge, för att när rasister tror sig diktera villkoren för Sveriges välfärd, då räcker det inte med att bara organisera sig.

Jag måste skriva av mig efter riksdagsvalets resultat och de efterdyningar som uppstått. Jag kan säga att jag är besviken. Jag är minst sagt besviken. Jag är uppriktigt ledsen. För jag känner mig sviken, lurad. Jag trodde på en förändring, inte bara för min skull utan för alla. Att 8... år av borgerlighet, av en nedrustad välfärd och ökade klyftor trodde jag på en förändring. Jag trodde att fler var trötta på att se sina nära och kära oroas över sina jobb, sin överlevnad, för sina barns skola, för sina äldres vård, jag trodde det var självklart att det räcker nu. Men så kom valresultatet.

När SD har mer än fördubblat sina röster från 2010 känns det otroligt jobbigt att fortsätta kämpa. För det handlar inte om ett missnöje mot etablissemanget, inte i den utsträckning i alla fall. Det handlar inte heller om främlingsfientlighet, inte fullt ut i alla fall. För mig är det tydligt, det handlar om att borgarpolitiken bäddar för ett ökat fokus på individer och individer känner sig alltid hotade av någon annan. Med ökade klassklyftor och svagare skyddsnät så är det svårt för solidaritet och gemenskap. Och när vi inte verkar bryta den trenden så oroar jag mig, då sörjer jag, för SD:s inflytande och makt över rasismens normalisering stärks för varje dag.

  Därför är jag så grymt besviken på socialdemokratin. Att viljan efter makt får en partiledare, med rötter i arbetarrörelsens kärna ge upp allt vad solidaritet innebär, när man stänger dörren till vänsterpartiet så öppnar man samtidigt dörren för borgarna, och med det den politik som leder Sverige åt fel håll. Jag tror på socialismen, jag tror på att vi tillsammans bygger ett starkt och stabilt samhälle, där allas lika värde är viktigt, där allas förutsättningar tas tillvara på och där vi tillsammans löser problem och säkrar trygghet för individer och grupper lika.

  Nu verkar det inte bli så, nu verkar det som att vi har 4 år till av borgarpolitik, för det är vad en socialdemokrati som går åt höger skapar. Vi går mot 4 år där SD får allt större problemformuleringsmandat och en allt tjockare offerkofta, där fler hamnar i utanförskap och där fler får allt färre och mindre förutsättningar att utvecklas.

 

Fan också.

 

2014, dag 256

Har aldrig längtat som jag gör just nu. Imorgon, kan ni fatta, imorgon. Om mindre än 24 timmar så har vi äntligen bytt riktning. Om mindre än 24 timmar så har vi bytt privatiseringar mot välfärdssatsningar, vi har bytt en politik till en som satsar på oss istället för på riskkapitalister och utsugare.
Alltså, imorgon.

Imorgon är en annan dag!

2014, dag 251

Måndag. Grymt härligt.
Säger jag med en lite passivt aggressiv ton.
 
 
 
Det räcker där.
 
 

2014, dag en vecka innan valet

en vecka tills valet
gud vad jag längtar, det är ju dags att byta regering efter åtta år av kaos, utsugningar och förstörelse. Det är dags nu. Dags för en ny regering.




RSS 2.0