.

Positivism ska prägla min vardag från och med idag. Om man tänker att man är sjuk, så blir man sjuk, därför ska jag tänka att jag är frisk och vara frisk! Det är så att lördag närmar sig med stormsteg och jag vill verkligen kunna vara med fullt ut. Inte missbruka te, vara allmänt grinig och gå och lägga mig klockan halv åtta i min sovsäck. jag vill sjunga sing star, jag vill käka godis och jag vill skaka rumpan med resten! Men som läget ser ut nu kan jag knappt svälja och halstabletterna fungerar inte. Bara jag inte tappar rösten så är allt bra! Alvedon brukar vara lösningen till allt om det ska gå så långt.

Jag fikade förut med Anna/Katinka och det var längesen man träffade henne. Det var väldigt trevlig toch vi pratade i över två timmar om ingenting, så otroligt mysigt. Synd att hon inte kommer på DÅMet bara för det hade vart ännu trevligare. Men vi lovade att vi skulle fika fler gånger och så snarast möjligt anser jag.

Jag börjar bli stressad nu, jag har så mycket att fixa och vet inte när jag ska hinna. Men jag får väl börja med koffeinpiller igen...
 
Jag vill säga nånting mer, det liksom brinner i mig. Det vill komma ut och jag vill låta det. Men inte än, för jag vet inte riktigt än hur jag ska formulera mig. Kanske jag vet inom en mycket snar framtid om det jag tror och hoppas på är på riktigt.

Jag kom på en annan sak! Resan från Göteborg hem till min dörr tog tre timmar idag! Jag är irriterad på lokaltrafiken och det hade gått fortare om jag hade cyklat så jävla regn!

Jag ska avsluta med en rad som säger ganska mycket om min situation just nu:
so close to nothing but still my everything!