.

When life ment nothing whithout you.

Singing Bee är hur bra som helst :) Jag (och Jennie) hade ju vunnit så lätt. Kanske viss svårighet med första raderna i versen men annars så funkar det som ett bananskal. SItta och käka cheeseballs och dricka saft är ett nöje som man ofta glömmer att uppskatta men som kan vara hur bra som helst och hur trevligt som helst.
 
Imorgon så är det skola igen och dags för fet hemtenta i filosofi, som man för övrigt inte har pluggat på så särskilt mycket. Det borde man kanske göra men jag är lat och kollar på film istället.

Börjar återigen fundera, det är inte bra att lämna en ensam med sina tankar för länge, på hur hösten och sommaren kommer att se ut. Idag fick jag reda på att jag kan komma att jobba som reseledare under sommaren med jag är rädd att jag inte vill plugga längre. Varför ska jag kasta ut minst 5 år på en examen jag inte ens vill ha? Vem är jag och vad är mina ambitioner, det är så jävla jobbigt att lista ut. Jag skulle lika gärna kunna vara i korvkisoken hela mitt liv. Det jag tror är problemet är att jag är ovan. Jag är den första i familjen som kommer att plugga vidare på ett universitet. NÅGONSIN! Förutom Cecilia är jag den enda som kommer flytta långt hemifrån och jag vet inte om jag klarar att vara ensam så länge. Så långt borta. Jag har en trygghet i där jag är nu samtidigt som jag hatar vardagen. Men vad väger tyngst? Vad är det som lockar? Frågorna bara virvlar och jag vill inte vara så jobbig som alla andra som säger att jag inte har en aning om vad jag ska göra. Jag vill ha en plan, jag vill, jag vet bara inte hur jag vill att planen ska se ut.

Jag har redan offrat så mycket för att komma iväg, ska jag då offra lika mycket för att stanna?