what can I say, I love you anyway
Är hemma igen och jag kan bara säga att jag tror jag vet vart jag hör hemma just nu... det är inte helt hndra än men med magkänslan så kändes det så bra att bara kunna slappa. Och kanske behövde jag bara åka och hälsa på folk på vänersnslägret för att förstå att det är dem jag kan kalla min andra familj. Kankse, men bara kanske så behöver jag ett år i spanien för att förstå det igen, att förstå allt och inget, och få ett klarare perspektiv.
På tal om perspektiv så är det lite dåligt på den fronten just nu. jag vet inte vad jag känner alls och jag trodde jag visste det men allt bara blir upp och nervänt när jag tänker på det igen. För å kvällen känns det så fantastiskt som det bara kan bli, sen bara det händer en massa annat och jag vet inte hur det känns. Och nu är det 5 veckor kvar och det är alldeles för lite tid för att veta också och om man vet är det för sent att göra något åt det. Tänk om det är så att jag låer det bästa som någonsin hän mig glida genom fingrarna och tiden? Jag vill inte tänka på det mer för det hjälper mig inte ändå.
Dessutom så är det synd om mig! Dum som man är, ja man är dum om man gör som jag, så har man skadat fingret. Och man har skadat det ordentligt. Hur hände detta då? Jo, jag skulle skiva gurka igår på jobbet och tänkte att några sivor kan jag skiva till. ett...två...traaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj! Sen var halva fingertoppen borta. På med plåster, mer plåster och ja några till och sedan så var det inte mer med det trodde jag, men det var ganska svårt att jobba med ett skadat finger och dessutom så skulle jag iväg. Men jag bet ihop, skämtade bort det och nu är det bara komiskt egentligen.
Och imorgon åker folk på summercamp och är borta en hel vecka. Jag kommer ju som ni redan vet behöva jobba men jag är så sjukt avundsjuk att det är pinsamt! Jag känner att känslan finns där och att inte kunna vara där gör lite ont i magen och jag blir lite putt. Men jag får bita ihop, njuta av det fina vädret i min korvkiosk och bara leva vidare. Nu är det halvlek och ja med facit i hand så kan jag inte gå miste om 6000.
På tal om perspektiv så är det lite dåligt på den fronten just nu. jag vet inte vad jag känner alls och jag trodde jag visste det men allt bara blir upp och nervänt när jag tänker på det igen. För å kvällen känns det så fantastiskt som det bara kan bli, sen bara det händer en massa annat och jag vet inte hur det känns. Och nu är det 5 veckor kvar och det är alldeles för lite tid för att veta också och om man vet är det för sent att göra något åt det. Tänk om det är så att jag låer det bästa som någonsin hän mig glida genom fingrarna och tiden? Jag vill inte tänka på det mer för det hjälper mig inte ändå.
Dessutom så är det synd om mig! Dum som man är, ja man är dum om man gör som jag, så har man skadat fingret. Och man har skadat det ordentligt. Hur hände detta då? Jo, jag skulle skiva gurka igår på jobbet och tänkte att några sivor kan jag skiva till. ett...två...traaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj! Sen var halva fingertoppen borta. På med plåster, mer plåster och ja några till och sedan så var det inte mer med det trodde jag, men det var ganska svårt att jobba med ett skadat finger och dessutom så skulle jag iväg. Men jag bet ihop, skämtade bort det och nu är det bara komiskt egentligen.
Och imorgon åker folk på summercamp och är borta en hel vecka. Jag kommer ju som ni redan vet behöva jobba men jag är så sjukt avundsjuk att det är pinsamt! Jag känner att känslan finns där och att inte kunna vara där gör lite ont i magen och jag blir lite putt. Men jag får bita ihop, njuta av det fina vädret i min korvkiosk och bara leva vidare. Nu är det halvlek och ja med facit i hand så kan jag inte gå miste om 6000.
If you change your mind I'm the first in line
[x] [x] [x] [x] [x] [ ] [ ] [ ] [ ] [ ]
[x] [x] [x] [x] [x] [ ] [ ] [ ] [ ] [ ]
Kommentarer
Trackback
