.

Idag startade Vänsterpartiet sin kongress och en av de stora frågorna och krigen har varit om man ska ha en eller två partiledare. Ombuden ansåg att Vänsterpartiet kommer ha en partiledare och därmed basta.

Varför det är så farligt att ha ett delat ledarskap förstår jag inte, jag tycker personligen frågan är löjlig och trivial. Det är faktiskt pinsamt att man ödslar sån tid på att diskutera en sådan fråga. Partiordföranden representerar partiet, den är inte partiet och man kan inte lägga allt på denna post.

Ett delat ledarskap visar styrka, det visar att det finns kompetens och en förmåga att lyssna inåt och utåt, att partiledaren är till för medlemmarna och till för att visa politiken. Det handlar inte om att förminska personer eller kvotera in, det handlar om att skapa och representera. Två är bättre än en, och flera är bättre än två.

Ett parti är mer än sin eller sina partiordföranden och det är tråkigt att vi inte får se det, att debatten ignorerar detta. Kolla bra på vad man gör med socialdemokration och "juholtifierar" den. I miljöpartiet är det inte någon skillnad på om det är Åsa eller Gustav som pratar, för de pratar som representanter för miljöpartiet, och politiken är densamma.

Nej, vänsterpartiet, diskutera istället hur man tillsammans ska skapa en välfärdspolitik istället för att prata om vem som ska representera den.