.

but what the hell

i am young
i am tough
and besides.. i get payed.

Introduktionen av de internationella studenterna är gry. Jag varvar spanska, med engelska, med svenska och ibland känns det som jag mest springer runt. Men jag trivs, jag har roligt och det känns som om det går framåt och det är huvudsaken.

Nu är det dock bara tre veckor kvar av heltid och hur jag ska klara 2 timmar i veckan vet jag inte.
Det löser sig det med.

jag börjar bli riktigt grym. Året som organisationsutvecklare förändrade mig till det bättre. LÄTT

Fracken har kommit!
Till tentafesten och allt

Minna och Magnus + Barcelona = AWESOME
grymt peppad redan nu

Barcelona weekend i slutet på september. Fan vad jag har längtat. Och att sen få spendera den med Minna vore ju hur bra som helst.

Vi får hålla tummarna i att det lutar åt ett ja, eftersom jag redan fixat min biljett. Jag går och lägger mig i den tron i alla fall. Den och att imorgon kommer bli en underbar dag och att solen skiner.

Här får ni en bild på Paquita, en av de hemskaste människorna på jorden, men som jag ändå måste tacka för att hon fått ig att uppleva nya saker och växa som människa

hur min kropp känns nu är ett bevis på att dagen har varit bra. Jag tror att vi sett i princip allt som är turistigt i Oslo, och för att bara ha gjort det under en dag känns makalöst. Det bådar gott för fler besök, eller andra resor.

Godnatt, sov gott, imorgon skiner solen

 

känner ett extremt sug för att göra något
något spontant och trevligt, något som kan leda till något.

frågan är bara vad?

Har jag berättat att jag hittat ett nytt fritidsnöje? Eller ja.. nytt är det väl kanske fel att säga, men åtminstånde nyupptäckt och väldigt trevligt fritidsnöje.

Jag har börjat spelat roller coaster tycoon igen, och ja jag kan rekomendera den resan till nostalgins förtrollade värld.

Saker jag vill göra nu och typ bestämt mig att jag ska göra

• Fortsätta jobba på studentkåren (inte redo att börja plugga till hösten)
• Åka till taizé och spendera veckor i tystnad
• Hänga i prag och dricka öl
• Hänga i wien och dricka vin
• Hänga i paris och dricka vin
• Åka tillbaka till Barcelona och bo där ett tag på riktigt
• Jobba, tjäna pengar och allt annat såntdär

Åh... att vilja är så stort och att kunna är så litet

jag är ibland impulsiviteten själv. Och det är jag nu.
Jag har bestämt att min semester kommer betyda egen tid!

Och detta antingen i taize eller på vägarna i europa. Jag kollar just nu upp interrail pass samtidigt som jag lyssnar på sånger ifrån taize.. ja du. Vad ska man säga.. sån är jag liksom. Och visst är det härligt!

Det är fredag idag
husfest ikväll
och Anna kommer och hälsar på.

Blir säkerligen en bra helg

Året började inte så värst bra, egentligen inte alls. Jag var, som kanske alltid, en aning bitter och valde därav mina nyårslöften till parollen: man lever bara en gång. En gång för alla skulle jag, Magnus Heimdahl, ta tag i mitt egna liv, våga göra de saker jag bara drömmer om och ta stegen ut även om jag ibland inte skulle våga. Jag skulle vara orädd, stå upp för mina egna visioner och drömmar och gå rakryggad under året för att vara en snyggare, bättre och med ett större självförtroende än andra gånger. Och förhoppningsvis skulle jag inte vara lika bitter som där då jag formade mitt valspråk för 2010.

Lyckades jag? Jag låter er bestämma det. Det här är i alla fall mitt 2010.

---

Ur plånbokssyfte så kan man säga att det där med förskjuten konsumtion (sparande) har vart nästintill obefintligt. Som student kanske det inte är så konstigt då man i princip lever på minus varje månadsslut. Jag kan ändå säga att trots att jag levt fattigt har jag levt ett rikt liv.

Man lever bara en gång sa jag när jag beställde min tredje tatuering och den blev verklighet den 10 mars. Och som de tidigare gångerna är känslan av att göra en till omgående slående, och suget har bara ökat sen dess. Förvandlingarna har annars fortsatt under året och jag har hunnit med en flytt från campus, blivit husse till Svea och 4 kattungar och en helkroppsförändring stilmässigt. Nya glasögon, ny frisyr, ny klädstil och förhoppningsvis en bättre kropp har hunnits med under året. Träningen kom i alla fall igång på allvar och jag tränade som få och kunde innan sommaren ana en efterlängtad slimmad mage.

Men man lever bara en gång sa jag och har trots allt inte dratt ner på varken torsdagsfikat, söndagsfikat eller fikat i allmännhet. Inte heller alkoholen har det gått någon nöd på vilket också har bidragit till att resultaten på träningen fått vänta eller stanna helt.

Mina ups and downs, har kommit. Och gått. Värst var väl med nationalekonomin där självförtroendet fick sig en sån törn och där jag inte hämtat mig än, mestadels för att Nationalekonomin inte är över än. Omtentor kan vara ett rent helvete och jag var på väg att säga hej då, tack och amen - för gott när jag inte heller klarade den globala ekonomin på första försöket. Men det har gått bättre, och univeristetsvärlden är inte hemsk eller brutal, jag har kommit till insikt och förståelse att utbilding är viktigt, det är en investering och man måste satsa för att vinna. Retoriken är ett strålande exempel på hur lite engagemang och vilja får en att blomstra.

Engagemanget har varit en viktig del av mitt jag även i år och kommer förmodligen alltid vara det, det är en del av mig och kanske den del som är helt klart bäst, eller den egenskap som lyser starkast. Jag blev ordförande för utbildningsföreningen SVIK och haft ett spännande verksamhetsår, som än inte är slut. Kompetensutveckling är något viktigt för att man ska känna att man lever, och vi har tillsammans fångat dagar och skapat våra egna drömmars verklighet. 

Valvakeveckan är kronjuvelen på året. Ja kanske inte ur resultatssynpunkt, med besvikelser och ren ilska. Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen känns fortfarande ganska ont. Likaså gör att miljöpartiet visat en annan sida än den jag tror på. Dock så har mitt politiska engagemang på riktigt börjat i år och det är kanske tack vare detta som jag fick tummen ur och lovade mig själv att skapa en förändring. 2014 kommer vi se vad som händer. Jag är bra bit på väg tycker jag, och jag har trots allt ätit middag med talmannen och gett Nyamko Sabuni en dansbandsskiva, så det så.

Jag har faktiskt börjat jobba. Det kan man verkligen kalla att leva en gång och våga chansa. För det var vad jag gjorde den dagen i slutet på terminen då jag blev lockad, intresserad och sedan sökte posten som organisationsutvecklare för Karlstad Studentkår. Som jag också fick. Ut i det okända, lära av sina misstag och göra något annat, det låter spännande och är spännande men oerhört svårt. Jag har nog aldrig varit så tacksam över det som UNF gav mig när jag var yngre och att själv förstå att man fortfarande är ganska ung, och inte vet allt utan är tvungen att ta reda på det under vägen, det är det som är kicken i att våga chansa. För vad kan egentligen gå fel, jag är på okänd mark och jag gillar det.

Jag har nog försökt vara lite av en äventyrare detta året. Alicanteresan är ett bevis på det. Tre veckor som förändrat mitt liv. Kanske inte så mycket på utsidan som på insidan. För det var där jag fick ta min ryggsäck och bege mig ut och forska lite i mig själv. För vad gör man när man släpper allt och gör något annat för en stund, jo man lever på riktigt och jag vet, efter tinto de verano, mojitos, sol och värme vad jag klarar av och vad som är bra för mig.

Äventyren fortsatte året. Kanske inte på samma sätt, men jag och mamma åkte till Edingburgh, jag har uppelvt andra kulturer och gjort saker som man kanske inte alltid ska göra. Två veckors konstant festande samtidigt som man ska ta hand om 90 nya personer och dessutom ska jobba är en ekvation som inte brukar gå ihop, men det gjorde den faktiskt, ganska bra om jag får säga det själv. 

Min tillbakablick på 2010 slutar här, jag har helt enkelt inte tid med att skriva mer och ni har inte lust att läsa mer. Jag är tacksam över detta året och jag är tacksam över alla er som delat det med mig. God fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År. Livet är fan underbart ibland!

sista advent - fyra dagar till julafton och det har firats med en skön julmiddag hemma hos mig. Julbordet blev riktigt bra, och jag är fortfarande mätt, men så är det väl när man äter och äter och äter.. och det aldrig tar slut.  Men fem buffeer på en vecka varav tre var julbord är kanske lite för mycket. Fast kan man tröttna på julmat? Eller på goda vänners sällskap? Nej, det kan man inte.

Och snart är det julafton. Nu är det några dagar kvar på jobbet sen packa ner sig till vargön och härigt familjemys - batteriladdning en vecka.

Nu: tillbaka till bingolotto och dega i soffan.

en mycket långsam fransk film, men ett mycket fint porträtt. och konsten har jag fastnat för